Bra dag.
Det var världens sötaste bäbis på jobbet idag. Han var väl kring 1-2 år och underbar. Barn gillar, av någon anledning, mig och när det rör sig om så söta ungar gör det mig inte alls - då är det bara roligt att göra miner åt dem så att de skrattar. Så om jag kan få garanti på att jag får en sådan söt så kan jag tänka mig att genomlida en förlossning. Kanske. Adoption känns annars säkrare, och framför allt mindre smärtsamt. Jag funderade på att fråga mamman om hon skulle kunna tänka sig att ge mig pojken, men så kom jag på att det nog blir knivigt att ha råd med dagis med CSN-pengarna.
Annars så var det hur mycket som helst på jobbet idag, det lugnade inte ner sig en endaste sekund men jag gillar när det är så, även om det blev lite kinkigt på slutet. I alla fall gör det mig på riktigt stolt att jag är så stresstålig som jag är. Märks tydligt dagar som denna när det är så mycket saker att man med nöd och näpe hänger med men trots det håller sig lign och inte stissar upp sig. Det gillar jag starkt med mig själv. Speciellt som jag själv blir tokig på sådana som stressar upp sig och far runt som halshuggna höns och blir irriterade. Och jag gillar när man lyckas göra en kund nöjd.
Hon: Ni har ingen macka utan kött eller fisk?
Jag: Nej, tyvärr inte; men vi kan ordna en?
Hon: Ja, tack vad snällt.
Jag: Fast det kommer förstås tyvärr dröja ett tag för vi har redan en ganska lång matkö.
Hon: Jaha, ni har mat också?
Hon igen efter att ha läst menyn: Vad är det i den thailänska dagens?
Jag: Jaa, det är... Fläskkött.
Hon: Jaha...
Men så kom jag på att vi hade veggokött i frysen så hon blev en nöjd kund till slut, hon kom till och med och sa att det varit väldigt gott. Men på tal om det. Varför görs veggomat i köttform? Alltså vegetariskt kött, korv etc. etc? Det måste ju varit en o-vegetarian som kommit på det och gjort det i djurmatsform för att vi köttätare skulle finna det läskigt annars? För varför skulle någon som är emot köttätande vilja äta saker som påminner om riktigt kött? Förstör det inte hela poängen?
Och när jag ändå har halkat in på vegetarianämnet: Fy vad fult det är med låtsasvegetarianer. Sådana som skiljer på djur och djur. Sådana som äter fisk och/eller kyckling alltså. Så himla dåligt. Tycker jag i alla fall.
Annars så var det hur mycket som helst på jobbet idag, det lugnade inte ner sig en endaste sekund men jag gillar när det är så, även om det blev lite kinkigt på slutet. I alla fall gör det mig på riktigt stolt att jag är så stresstålig som jag är. Märks tydligt dagar som denna när det är så mycket saker att man med nöd och näpe hänger med men trots det håller sig lign och inte stissar upp sig. Det gillar jag starkt med mig själv. Speciellt som jag själv blir tokig på sådana som stressar upp sig och far runt som halshuggna höns och blir irriterade. Och jag gillar när man lyckas göra en kund nöjd.
Hon: Ni har ingen macka utan kött eller fisk?
Jag: Nej, tyvärr inte; men vi kan ordna en?
Hon: Ja, tack vad snällt.
Jag: Fast det kommer förstås tyvärr dröja ett tag för vi har redan en ganska lång matkö.
Hon: Jaha, ni har mat också?
Hon igen efter att ha läst menyn: Vad är det i den thailänska dagens?
Jag: Jaa, det är... Fläskkött.
Hon: Jaha...
Men så kom jag på att vi hade veggokött i frysen så hon blev en nöjd kund till slut, hon kom till och med och sa att det varit väldigt gott. Men på tal om det. Varför görs veggomat i köttform? Alltså vegetariskt kött, korv etc. etc? Det måste ju varit en o-vegetarian som kommit på det och gjort det i djurmatsform för att vi köttätare skulle finna det läskigt annars? För varför skulle någon som är emot köttätande vilja äta saker som påminner om riktigt kött? Förstör det inte hela poängen?
Och när jag ändå har halkat in på vegetarianämnet: Fy vad fult det är med låtsasvegetarianer. Sådana som skiljer på djur och djur. Sådana som äter fisk och/eller kyckling alltså. Så himla dåligt. Tycker jag i alla fall.
Kommentarer
Trackback