Huvudregel för föreläsningar.
Desto mindre anteckningsvärt, desto mer kladd.
Knep och knåp.
För ganska så länge sedan nu köpte jag den här skrivplattan från IKEA utan egentligen veta vad jag ville göra med den, varför den stått oanvänd i ett hörn och dammat. Så för några dagar sedan fick jag till slut lite inspiration och skar helt enkelt ut bilder ur Cosmopolitans UK edition och satte fast dem med clips; och häftmassa i mitten där det behövdes. Jag känner mig väldigt nöjd.
Så skönt att den är så lätt att förändra också. Hoppas verkligen att skrivplattorna finns kvar så jag kan köpa en till och sätta på andra sidan fönstret.
Ask and you shall receive.
Bekanten undrade just om jag inte kunde skriva något fint om honom här. Vilket jag för all del skulle kunna. Men jag tycker det är lite roligare att visa något fint han gjort, så jag gör det i stället. I förra veckan när jag kom hem från skolan och hade han exempelvis lämnat lappen ovan, plus två till, samt på reklambladet hade han skrivit in oss som kycklingarna.
Så. Ja. Det var det.
Hemlig spioningång.
Förra veckan var vi på Naturhistoriska och över en av deras informationsdatorer satt den här dolda detektorn. Ja, eller. Snarare: den här detektorn. För jättedold är den ju inte direkt. Det känns rent spontant som om den som satte dit lappen är en sådan som har satt en lapp som det står laber maker på just på sin laber maker.
Det är kul med lack.
När vi nu ändå pratade om ordning igår så passade jag i veckan på att organisera om mina nagellack. Tidigare så hade jag dem alla i färgordning, men det blev så himla rörigt rent flaskmässigt. Nu är de tre översta raderna perfekta, men eftersom de två nedre är av olika sort ser de fortfarande lite röriga ut, men det är i alla fall bättre än tidigare.
Och ja, jag har ganska många nagellack. Alla är inte med på bilden, men totalt har jag nu exakt 100 lack. Jag har nämligen color wheelat alla och numrerat och skrivit upp vilken som är vilken, varför jag alltså har sådan koll. Vissa gillar skor, andra handväskor eller märkeskalsonger men nagellack är definitivt min grej. Jag har så svårt att stå emot ett lack om jag tycker det är fint. Men, ja. 100 stycken är ganska många även om jag ser lackandet som en hobby. Så jag måste börja försöka stå emot i större utsträckning nu tycker jag.
En vacker dag ska det här stället upp på väggen. Det råkar bara förhålla sig så att skruvarna som var med var värdelösa så vi måste ordna nya sådana. Och ja, ärligt talat så lär det inte bli gjort förrän nästa gång pappa kommer. Tror inte han har varit här utan sin skruvdragare någon gång faktiskt.
Hoppas att det här inte bara händer mig.
Så, jag tänkte göra omelett till frukost. Börjar därför ordna lite grönsaker. Kommer på att jag behöver mer sedan när jag ska göra middag så tänker att jag lika gärna kan skära dem nu när jag ändå är igång. Kommer på att Bekanten behöver grönsaker till sitt lunchlagande. Så varför inte passa på att skära dem åt honom när jag ändå står där.
Så därför stod jag klockan åtta och skar obscena mängder grönsaker denna söndagsmorgon.
Ordning är inte min grej.
Samma visa varje gång. Jag köpte den där organiseraren på IKEA och tänkte att nu, nu ska jag hålla ordning på det här. Och det håller ju så klart inte - allt blir efter ett, i mitt fall litet, tag bara kaos. Jag är så hopplös med sådant där. Hur svårt ska det egentligen vara att lägga tillbaka en sak på sin plats?
Jaja, som ni ser nedan är den åter igen i ordning. Vid den här tidpunkten nästa vecka lär det dock vara ett minne blott. Men, varför bryta en tradition.
I morgon blir också bra.
Bland det absolut sista jag sa till Bekanten innan jag gick hemifrån i morse var att jag skulle städa rent köksbordet när jag kom hem. Om jag gjort det under de dryga två timmar jag varit hemma? Nej. Vad jag däremot har åstadkommit är att jag dragit dit mer grejer. Så lyckat. Och jag är alldeles för trött för att orka ta tag i det där nu.
På tal om trötthet så börjar just min trötthet ta orimliga proportioner. När jag somnade igår? Klockan tjugo över åtta. Känn på den ett tag. Tjugo. Över. Åtta. Det kunde för all del varit värre, det kunde precis lika gärna varit tjugo i åtta. Nej, usch. Idag får jag inte gå och lägga mig före nio. Kosta vad det kosta vill. Det känns bra. Som att jag kan klara den målsättningen. Om det inte vore för den lilla detaljen att jag redan nu tänker längtansfulla tankar om att få lägga mig.
Snöat in på Sugar crush.
Jag har helt snöat in på Isadoras sockerlack och när de reades ut var jag tvungen att slå till. Hur lättlackade som helst. Jag håller även på att laborera med samma märkes peel off-bas och försök ett gick inte superbra. Är nu på försök två och har stora förhoppningar, vill verkligen få det att fungera eftersom det är så bekvämt till glitterlack.
Jaa, det var mitt liv det..
Väskmonstret anfaller.
Jag mår så dåligt nu.
Ni vet när man är svinhungrig när man ska lägga upp mat på tallriken. Så lägger man på mer än normalt eftersom man ju är så hungrig. Och när man ätit ett tag inser man att man tog för mycket. Och så är ens pojkvän inte hemma. Så det finns ingen annan som kan äta upp allt. Och man kan ju inte slänga mat. Så man får tvinga i sig hela portionen.
Så svordom dumt.
Redo för våren.
Han fick fruktsallad också.
Bekanten har gått och blivit ännu äldre än han var innan, så jag ställde i ordning ett litet födelsedagsbord åt honom. Eftersom jag är så fin.
Jag känner att det här kan komma att bli min nya grej.
Jag hamnade, jag minns inte hur, inne på Rebecca Stella-bloggen. Och, ja. Jag har eventuellt blivit lite kär i henne, inte bara för att namnet Stella ligger högst upp på listan* över vad jag skulle döpa min hypotetiska flickunge till förstås - men det skadar ju inte direkt. Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva om nu. Utan det jag skulle skriva om var att jag där såg en massa ångade saker, matsaker, och jag känner nu att det eventuellt skulle kunna tilltala mig väldigt mycket.
Ångad fisk liksom, det kan ju inte gå fel. Ångad sparris. Broccoli. Blomkål. Ja, men ni hör ju. Jag har dock noll kunskaper i ämnet, men det är ju det man har sin pappa till, så förhoppningsvis har jag snart det som krävs för att ånga allt möjligt här hemma. Jag känner verkligen passion för det här. Jag vet för all del inte om jag tycker om ångad mat, men det är ganska sekundärt tycker jag.
*Ja, egentligen finns det ingen lista. Det är the one and only.
Ju äldre man blir...
Fiskgratäng. (Torsk och sej.)
Grönsaksgryta inspirerad av ett korma-recept.
Alltså, på riktigt. Kan dagarna ta och lugna ner sig lite. Jag. Hinner. Inte. Med. Plus att jag är trött mest hela tiden. Kvällarna är bedrövliga. Jag har inte varit vaken längre än halv tio någon gång de senaste sju dagarna. Och då var det en dag jag var uppe så sent, de andra var jag i säng innan nio. Oftast ganska långt innan. Ja, men ni hör ju. Eller ja. Läser, men ni fattar. Fast i och för sig. Visst finns det program som läser upp text? För i så fall så kan det ju varit så att ni hörde det. Ja, jag är lite trött.
Jag har i alla fall ätit gott i veckan. Har varierat mellan de två ovan. Älskar storkok. Så gott.
Jag skulle skicka en bild till pappa på hur gemytligt jag och Bekanten har det...
Notera den inte speciellt gemytliga ugglan.
Och så tar vi tydligen lite creepy spökbarn på det.
Min utsikt de senaste tio minuterna.
Ni vet när man inte har städat på ett tag. Och så är det dags att röja. Och man samtidigt ska plocka ner alla julgrejer. Och allt bara blir till en enda röra så att det ser värre ut än när man startade. Och man sätter sig för att fixa en skruvgrej som gått sönder. Och sen blir kvar för man inte orkar ta tag i oredan i resten av lägenheten?
Varför har jag en pojkvän som skickar sådant här till mig?
Invigd.
Köttgryta på nöt.
Jag fick en stekgryta i julklapp. Eller, jag fick ett presentkort på IKEA för att köpa en och i helgen var det äntligen dags. Tror ni jag kom ihåg att lämna fram presentkortet i kassan? Inte direkt va. Sjukt irriterande.
Skålen.
Vi var på IKEA i helgen och där köpte bland annat skålar ur deras nya designserie Bråkig. Den släpptes i fredags och i söndags klockan 11 när vi kom dit var det mesta sålt, sådant irriterar mig något fruktansvärt och gör egentligen att jag vill bojkotta alla sådana limiterade grejer, men men. Skålarna kom i tvåpack och det var egentligen den andra skålen jag förälskade mig, men nu när jag ställt fram den ni ser ovan så växer den på mig. Den känns lite cirkus, men jag gillar det.
Skålarna var inte det enda vi köpte ur serien. Vi spontanköpte även tapeter till sovrummet. Inte så smart kanske, men de var fina och kostade i princip inget. Sedan får vi se när de väl kommer upp. Om de kommer upp. Att få saker gjorda är inte vår starkaste sida...