annuendag

Bland det absolut sista jag sa till Bekanten innan jag gick hemifrån i morse var att jag skulle städa rent köksbordet när jag kom hem. Om jag gjort det under de dryga två timmar jag varit hemma? Nej. Vad jag däremot har åstadkommit är att jag dragit dit mer grejer. Så lyckat. Och jag är alldeles för trött för att orka ta tag i det där nu.

 

På tal om trötthet så börjar just min trötthet ta orimliga proportioner. När jag somnade igår? Klockan tjugo över åtta. Känn på den ett tag. Tjugo. Över. Åtta. Det kunde för all del varit värre, det kunde precis lika gärna varit tjugo i åtta. Nej, usch. Idag får jag inte gå och lägga mig före nio. Kosta vad det kosta vill. Det känns bra. Som att jag kan klara den målsättningen. Om det inte vore för den lilla detaljen att jag redan nu tänker längtansfulla tankar om att få lägga mig.