annuendag

Jag tänkte att jag skulle ta och städa lite, och eftersom att jag inte var på musikhumör slog jag på TV:n för att se om det fanns något att ha som sällskap. Jag betalar ju trots allt TV-licens så det vore ju inte helt fel om jag lite då och då faktiskt hade igång TV-apparaten.

Och... Ja. Det tog väl ungefär en minut innan jag stängde av eländet igen. X antal kanaler - inget att se på. Och då pratar vi inte aktivt tittande där man slår sig ner i soffan och gör det bekvämt för sig, nej här pratar vi om ettprogramsomstårpåibakgrundenmedanjagstädar-tittande. Helt otroligt.

Jag: Vilken tid?
Han: Runt fem eller strax innan?

Rätta mig om jag har fel, men ingår inte "strax innan fem" lite i uttrycket "runt fem"?

Han: Hur är det?
Jag: Bra tack som frågar, själv?
Han: Jo vars, så bra det kan vara när man åker tåg i en kupé som är varm, har irriterande folk runt sig (en tjej som pratar förhållandeproblem i mobilen och två unga killar som diskuterar världens snabbaste bil) plus att tåget är 20min sent.
Jag: Så trevligt.
Han: Förresten, vet du att världens snabbaste bil körde i 40000km/h? De körde tydligen i Australien i öknen för att inte krocka med något. 40000km/h = 11km/s. Jag dör av den här konversationen.

Han: Det sitter en kille bredvid mig som kanske kan se vad jag skriver. Bara så du vet.
Jag: Det är inte jag som snackar strunt om hela kupén. Men jag undviker i alla fall att skicka nakenbilderna jag hade tänkt skicka.
Han: Jag pratar bara strunt om de som sitter mitt emot och inte kan se. Men du kan ju maila dem så kan jag kolla sen när jag är ensam?

Jag har inte alls hängt med de senaste veckorna. Innan jag ens hunnit reagera att det är helg har det hunnit gå en vecka och det är ny helg. Jag förstår verkligen inte vad som händer.

Redan innan var jag ju helt oförmögen att placera saker i tiden, men nu. Nu har jag tur om jag ens vet vilken tid jag själv befinner mig i. Jag får liksom kolla upp vad det är för veckodag, för själv har jag ingen aning.

Innan man ens vet ordet av är man väl på väg till ålderdomshemmet.

Han: Skulle ju inte överge dig under några som helst omständigheter!
Jag: Inte ens om jag hade mördat ett helt dagis och två hundkennlar fullt med små ulliga hundvalpar och en papegoja?
Han: Haha, inte ens det!
Jag: Nu blir jag rädd!
Han: Nej, bli inte rädd! Men hade du haft en trekant skulle jag bli tveksam!

Jag var och köpte en ny foundation. Damen i kassan förvissade mig om att det här var rätt nyans för mig, men jag vet inte jag.. Det känns helt enkelt inte rätt.

Läste en artikel om hur Karolinska hade högst söktryck vt 2011, och läkarutbildningar överlag är ju bland de svåraste att ta sig in på. Och jag kan verkligen inte förstå det. Missförstå mig rätt nu, jag tycker det är fantastisk att det finns folk som vill utbilda sig inom vården, men jag kan inte förstå att man har en passion för att gräva runt i människors kroppar. Framför all kan jag inte förstå att det är så många som har den passionen.

Och ja, jag förstår att grävandet i sig bara är ett steg i ledet att hjälpa människor att bli friska. men ändå. Jag förstår även att det finns folk som gör det för pengar och ära, men jag vet inte jag. Känns oavsett väldigt främmande för mig personligen att göra något sådant. För att inte tala om ansvaret, jag skulle aldrig klara av pressen. Tänk att stå där på operation med en människas liv i sina händer. Nej. Tur att det finns andra för det där.

Och när vi nu är inne på utbildning och yrken. Varför görs det ingenting åt lärarlönerna? Det är trots allt lärarna som lägger grunden för alla generationer och därmed, i förlängningen, även jorden. Om det är någonstans mer man vill ha kompetenta människor så är det ju inom lärarkåren. Det är ju trots allt inom skolväsendet som vi alla växer upp. Vi skulle kanske inte behöva program som Klass 9A om det fanns lärare som visste vad de gjorde.

Idag har jag fått förklara för en 26-årig pojke att delfiner är grå. Inte blå. Herregud.

Det finns en person i Linköping i just detta nu som är väldigt, väldigt opopulär i min värld. Det var nämligen en person framför mig i kön som fick lägenheten. Kunde inte den människan inte sökt någon annan lägenhet? Helt sjukt egentligen hur en individ, som man inte ens vet vem det är, kan ha en sådan negativ inverkan på ens livsutvecklingsmöjligheter.

Jaja, inte något att göra något åt saken. Om det hade varit meningen att jag skulle flytta dit så hade ju den där människan inte varit i vägen. Världen har väl helt enkelt något annat planerat för mig.

På tal om något annat så har jag på mig en orange tunika och gula naglar. Känner mig extremt somrig!

Jag förstår att ni sitter som på nålar för att höra hur det gick med håret. Och... Ja, jag har inte så mycket att säga om saken. Tonen passar mig inte riktigt, men det är heller ingen katastrof. Nyansskillnaden försvann inte helt, men den är bättre än innan. That's it.

Idag har jag kokat kött. Vad gör dagens ungdom för att roa sig om lördagarna?

Jag är fruktansvärt stökig som person. Det är väldigt få som tror det om mig, men så är det. Det ni bevittnar på bilden ovan är den delen av min lägenhet som för tillfället är minst belamrad med saker. Dags att röja med andra ord.

Sedan kanske det är undanplockat tills... i morgon eftermiddag; om jag har tur. Nej, ärligt talat så lär det vara stökigt igen redan ikväll. Så värdelös är jag på att hålla ordning kring mig. En stor nackdel med att bo ensam. Och framför allt en stor nackdel om jag någon gång i framtiden kommer att bo oensam. Kommer krävas en hel del både från mig och den eventuella partnern.

Roligast av allt med det hela, eller snarare det som är mest ironiskt, är att jag avskyr att ha massa onödigt tingeltangel framme. Jag vill ha rena ytor. Jag saknar bara förmågan att hålla det så. Eller, jag har få prydnadssaker i mitt hem, är bara allt annat som hamnar överallt. Det där med att lägga tillbaka något i lådan när jag använt det klart är inte riktigt min grej.

Ni vet det där tonade candy hairet*?** Jag har det, fast lite tvärtom. Håret uppe på huvudet är ljust brunt, ungefär en halv decimeter eller så. Sedan blir det mörkt. Det är väldigt sexigt.

Hade tänkte att försöka hålla mig borta från toningar tills i höst men jag vet inte jag. Utsläppt inbillar jag mig att det inte syns så tydligt. Sommaren spenderar jag dock i princip uteslutande med håret uppsatt. Något som redan nu ser fruktansvärt ut. Om jag har knut till exempel. Då är håret fram till knuten ljust, men sedan är själva knuten jättemörkt. Det ser alltså ut som om jag satt en boll med löshår med fel nyans på huvudet...

Det värsta är att jag gillar verkligen de mörkare delarna av håret så som de är nu, så det vill jag inte ändra på.  Samtidigt kan jag ju inte tona det själv nu när det är så olika nyanser - det skulle förmodligen bara bli värre. Dessa bekymmer och våndor. Vem vet, det kanske slutar med att jag får frispel och blir blond.

Önskar att det var igår idag för då hade jag fått äta det här till middag.
I stället blir det upptinad pasta...

Som väntat var jag arg på mig själv i morse när klockan ringde. Ganska så mycket eftersom att jag mådde apa. Tvingade upp mig själv och skrev klart hemläxan och skickade in.  Eller ja, först glömde jag att skicka in det så blev tvungen att tvinga mig upp en gång till. Det var precis att jag klarade av det. Nu ska jag återgå till horisontalt läge och hoppas att det här går över innan i morgon.

Jag tog idag belsutet att i stället för att plugga ikväll, så ska jag gå upp extra tidigt innan föreläsningen i morgon och göra det då. Nu känns beslutet självfallet helt rätt. Jag har dock en svag, svag känsla att min åsikt kommer vara en annan i morgon bitti när alarmet ringer och jag måste upp och plugga.

På tal om föreläsningen så börjar morgondagens sådan utan akademisk kvart. Utan akademisk kvart. Igen: Utan. Akatemisk. Kvart. Efter fyra år med akademiska kvartar* är jag oförmögen att komma i tid till något som ska ske klockan hel. Ärligt talat tog det förmodligen inte ens ett halvår innan jag var fast i den akademiska kvartens värld. Förut var jag alltid i god tid om jag skulle vara någonstans, men nu? Glöm det. Ska vi ses hel är jag 99 gånger av 100 några minuter för sen. Så jag känner mig lite nervös inför i morgon.

Och tro nu inte att jag är ensam. Huvuddelen av akademiska kvartare får något skrämt i ögonen när en föreläsning i stället börjar hel. Och gnäller om det. Det kom på riktigt upp som diskussion om vi verkligen skulle börja hel på förra föreläsningen.

Kommer sakna den ute i arbetslivet. Får ha det som krav när man letar jobb sedan, att de ska tillämpa akademisk kvart.

---

*För den oinvigde så innebär den akademiska kvarten att man börjar kvart över hel. Står det att vi börjar 13, innebär det att vi börjar med akademisk kvart: det vill säga klockan 13.15. Om det i stället står att vi börjar 13.00 är det ingen akademisk kvart utan vi börjar hel.

På riktigt? Så fruktansvärt töntigt! Jag blir närapå arg när jag tänker på det. Ja, jag vet att det är ett uttryck för ojämställdhet och bla bla bla. Men är ju inte riktigt så den gestaltas, i alla fall inte den kontakten jag har haft med den.

I stället är det som en dag i likhet med mors- och farsdag. På riktigt. Och det är den versionen jag opponerar mig emot, de legitima skälen till dagen tar jag inte ställning till. Bara att ha fötts utan snopp är ingen prestation. Bara ett faktum. Om man blivit förälder* har man ju åtminstone åstadkommit något.

Åh, finns en sommarkurs om 15 hp som heter "Life drawing" på ön i sommar. Hur roligt hade inte det varit!? Inte för att jag känner ett enormt sug efter att plugga bort min sommar, men ändå. Är ju ganska långt från "riktigt" studerande...

En kille jag känner ville ha en teckning på en snuskig version av sig själv igår när jag berättade om att jag höll på med bilden till Picks med förklaringen att hon "ville ha en version av sig själv".

Censurerade lite av anständighetsskäl. Hoppas ingen amerikan ser det här och blir förfärad.