På tal om kärlek.

Öppnade min första* julklapp idag, kunde inte hålla mig. Var en sådan där julklapp med personlig anknytning, som någon utifrån inte alls förstår poängen med. Blev i alla fall jätteglad! Bara så att du vet.

Tyckte det förtjänade ett omnämnande här.


*Jag har för all del redan fått en julkram, men eftersom att den inte var inslagen och exakt tidpunkt för dess genomförande är aningens oklar i dagsläget räknas den knappt i det här sammanhanget. Det gör för all del inte att jag är otacksam och inte uppskattar den.

Kärlek.


Jag tänkte att vi skulle ha det lite positivt idag så därför läger jag in den här låten. Jag föll pladask för inledningen på den, dvs. det som sjungs på den första bilden. Resten av hennes delar i låten är också bra men inte lika magiska. Hans är väl inte direkt min tekopp.

Skönt när folk i ens närhet unnar en något.

Jag: Det var jag klar med innan. Du väntade medan jag åt en av mina hembakade bullar faktiskt.
Han: Och det tycker du att jag förtjänade??
Jag: Njae. Var väl mer så tt jag tyckte jag förtjänade den sista bullen innan Lillebror hittade den. Jag gillar  ju egentligen inte bullar men mina är så sjukt goda, skrev hon ack så opartiskt.
Han: Jaja, det var iaf ok från min sida. Du är ju sjuk så du behöver få dig lite glädjeämnen idag.


Score.

Vaknar med hosta, raspig hals, varm panna och slö kropp.
Perfekt utgångspunkt inför hell week.

Får se om det leder någonstans.

Jag har under dagen försökt få tag på en person utan resultat. Hade gett upp och bestämt mig för att försöka igen under morgondagen och därför helt lagt det åt sidan. Det var ett ganska "allvarligt" samtal så inför varje gång hade jag fått ladda upp lite mentalt.

Så ringer mobilen nu några timmar senare och jag ser att det är numret jag försökt nå hela dagen. Totalt oförberedd  är jag så klart och känner hur jag svamlar mig igenom hela samtalet. Inte direkt intrycket jag hade tänkt att göra.

Jaja, det gick ändå relativt bra.

Det här är roligt tycker jag.

 

 


 

På tal om något helt annat så blir jag alltid lite paranoid när flygplan/helikoptrar kommer flygande på låg höjd. Direkt går mina tankar till invasion och "nu är det kört". Så nu när det flög över något på låg höjd kom det där igen, "nu blir det krig, Persson du skulle ju säga till 10 år i förväg!".

 


Ge mig.

Nyligen upptäckte jag Schulman Show. Faktum är att jag spenderade ungefär halva dagen igår med att titta på avsnitt och totalt har jag nu hunnit ta mig igenom det som finns av säsong tre, samt merparten av säsong två.

Delvis tittar jag för att jag tycker det är ett bra program, inte ens när det är gäster som i normala fall får mig att vilja köra huvudet i en vägg lider jag. Men största anledningen är dock
Markus Larsson. Jag vill bli tillsammans med honom. Gärna igår, eller ja i morse är väl egentligen mer moraliskt korrekt - poängen är i alla fall att jag är charmad.

Visst är det härligt med kryptiska inlägg?

Jag är på plötsligt jättebra humör. Visserligen är det inte ens i närheten av en done deal, men i alla fall en eventuellt potentiel möjlighet. Och framför allt en indikation på att det kanske inte är omöjligt.

Nice!

Julgran.


Tur att det inte finns ogilla-knapp på FB.

 


Världens skönaste krokodil.


expressen.se

Fatta vilket självförtroende, och framför allt snedvriden världsbild. Han ligger i vattenytan, tittar upp på elefanten och tänker "Jag kan fan ta na!".

Skjut mig. Bildligt talat.

Jag skrev för... låt oss säga ett tag sedan om att om jag aldrig mer i hela mitt liv fick se en sådan där "modell för en dag"-spegel-bild så skulle jag blir en väldigt lycklig flicka. Men det finns många saker jag är så trött på att jag storknar. Allas behov under senaste året/en att ha en systemkamera till exempel. Och när de sedan får en sådan har de helt plötsligt ett livskall som går ut på att fotografera vattenpölar, daggdroppar och ladugårdsväggar i motljus.

Det absolut värsta på min hatlista just nu är dock Thailand. Jag är så trött på Thailand. Vart man än vänder sig är det någon som pratar om Thailand. Om att åka till Thailand. Om att vara i Thailand. Om minnen från Thailand. Det tar aldrig slut. Det är så illa att jag närapå hoppade av glädje när en kompis proklamerade att han skulle till Australien, av den enkla anledningen att det inte handlade om Thailand. Men. Jag hoppade innan jag kommit över ån. På vägen hem skulle han åka via... Just det. Thailand.

Kan folk bara skippa Thailand? På Gallerix såg jag jättefina jordglobar. Gå dit, sätt den i snurr och där fingret hamnar. Åk dit. Om du mot förmodan då skulle komma att hamna på Thailand så är det okej. Från och med nu är det nämligen den enda Thailandsresan jag kommer acceptera att höras talas om. Alltså den som är ett resultat från att den fina jordgloben på Gallerix stannade på Thailand. I annat fall vill jag inte höra om, läsa om eller något annat om Thailand. Jag vill inte ens se bokstäverna "Tha" efter varandra.

Nää, jag är inte speciellt förtjust i citrusfrukter.


Man kan allt undra hur det kommer sig.

Lammstek med rosmarinsås, hertig kuvert, morot och hasselbackspotatis.

Egentligen är det ofattbart att jag lever ensam. Inte på grund av att jag är en fin människa eller något sådant tjafs utan på grund av att jag är fantastisk på att laga mat. Det borde finnas massa med aspiranter där ute enkom av den anledningen.

Åh, vad jag saknar att stå i kassa.

Var i affären en snabbis idag för att jag kände mig aningens obenägen att laga middag. Så för att göra processen så kortfattad som möjligt bestämde jag mig för att köpa grillad kyckling och göra pastasås på det. Bestämde mig för att ta kycklingklubbor.

Hon: Hur många vill du ha?
Jag: Ja...
Hon: Det är två för tjugo! De kostar tio i vanliga fall.
Jag: Eh... Två för... Och... En kostar..?

Jag insåg dock att hon säkert haft en lång dag, kanske med jobbiga kunder, och att hon måste ha sagt fel. Så dum tror väl ingen att man är? Eller ja, det gör de förmodligen. I alla fall så log jag bara och sa att jag kunde ta två för tjugo.

På tal om jobbiga kunder var jag inne och hämtade paket häromsistens. När jag klev in var det två kassörskor och en väldigt upprörd tant närvarande. Hon hade nämligen inte med sig löpnumret och tyckte att hon i kassan var dum i huvudet eftersom att tanten minsann hade med sig legitimation! Kassatjejen försökte lugnt förklara hela den här smsavi-grejen och tanten blev ännu argare och började närapå skrika om att hon hade mobilen hemma och hon visste inte hur man tog fram sådana där sms. Kassatjejen sa då, väldigt vänligt, att om tanten tog med sig mobilen nästa gång så kunde hon hjälpa med det. Då brast det totalt för kärringen och hon började vifta och skrika och säga att hon då inte tänkte hämta något paket hos dem! Sedan rusade hon ut. För att fem sekunder senare kika in genom dörren igen och göra ett sista försök. Fortfarande så gick det ju dock inte utan löpnumret så hon började skrika igen och försvann därifrån med löftet om att inte hämta ut några paket där inte.

Jag, som av naturliga skäl, hållit lite avstånd till den galna tanten gick fram till disken och uppgav mitt löpnummer.
Kassatjejen: Har du legitimation också?
Jag: Ja, visst.
Hon, lättat: Åh, vad bra.

Typiskt att jag inte har någon att leka med.

Kom precis på världens bästa "Hänga gubbe"-ord på två bokstäver!
Hade säkert lyckats hänga personen.

I'm hooked.

Jag var på väg att sätta mig för att läsa klart lite artiklar inför morgondagen. Jag skulle bara kolla en grej på datorn. Hamnade på något vis på femmans playkanal, på serien "Sveriges skönaste familjer" för att vara helt exakt. Och vi kan ju säga som så att det kommer inte bli några artiklar lästa riktigt än.

Så obeskrivligt roligt program. Det har liksom allt. En tant man avskyr, en cool pappa och en gurktokig farfar.

Allt som saknas är citronskiva i vattnet.

Idag har jag ätit tre clementiner. Eftersom att jag tror på att man ska ha en varierad kost tänkte jag nu bryta av med en apelsin...






Och för att undvika missförstånd så har jag ätit vettig frukost och lunch också.

Möjligen att jag var snäppet bättre.

 

När jag var tio år så brukade vi leka en lek på rasterna där man hade en spelplan på fyra rutor. Poängen var att man, med hjälp av en boll, skulle spela av de andra deras rutor. En var kung, och det var bäst, så fanns det dam, knekt och... narr? I alla fall, om man var på den där sista platsen och missade bollen när den spelades på ens halva åkte man ur och så kom nästa i kön in.

Jag var, så vitt jag minns, väldigt bra på den här leken. Så man skulle kunna säga att jag och Willow är framgångssystrar av liknande kvalitet.

Så jävla töntigt.

I alla nyare lagar har de skrivit "han eller hon" och "honom eller henne" istället för bara han och honom som det stod innan. På riktigt? Det är så fruktansvärt larvigt!
Jämställdhet i all ära när det gäller löner och sådant, men va fan? Nej, jag blir så upprörd att det finns människor, främst tjejer utan hjärna, som är så anala att de tror att tjejer är mindre värda bara för att de inte får ett "eller henne". Snacka om att nedvärdera sig själva.
Arghh! Det gör mig aggressiv och får mig att ha en lång, väldigt argsint, monolog över idiotismen förenad med "feminism". Och facket. Samma jävla pack.
Men att jag blir upprörd märks kanske på mina ordval...

Tidigare inlägg Nyare inlägg