Åh, vad jag saknar att stå i kassa.

Var i affären en snabbis idag för att jag kände mig aningens obenägen att laga middag. Så för att göra processen så kortfattad som möjligt bestämde jag mig för att köpa grillad kyckling och göra pastasås på det. Bestämde mig för att ta kycklingklubbor.

Hon: Hur många vill du ha?
Jag: Ja...
Hon: Det är två för tjugo! De kostar tio i vanliga fall.
Jag: Eh... Två för... Och... En kostar..?

Jag insåg dock att hon säkert haft en lång dag, kanske med jobbiga kunder, och att hon måste ha sagt fel. Så dum tror väl ingen att man är? Eller ja, det gör de förmodligen. I alla fall så log jag bara och sa att jag kunde ta två för tjugo.

På tal om jobbiga kunder var jag inne och hämtade paket häromsistens. När jag klev in var det två kassörskor och en väldigt upprörd tant närvarande. Hon hade nämligen inte med sig löpnumret och tyckte att hon i kassan var dum i huvudet eftersom att tanten minsann hade med sig legitimation! Kassatjejen försökte lugnt förklara hela den här smsavi-grejen och tanten blev ännu argare och började närapå skrika om att hon hade mobilen hemma och hon visste inte hur man tog fram sådana där sms. Kassatjejen sa då, väldigt vänligt, att om tanten tog med sig mobilen nästa gång så kunde hon hjälpa med det. Då brast det totalt för kärringen och hon började vifta och skrika och säga att hon då inte tänkte hämta något paket hos dem! Sedan rusade hon ut. För att fem sekunder senare kika in genom dörren igen och göra ett sista försök. Fortfarande så gick det ju dock inte utan löpnumret så hon började skrika igen och försvann därifrån med löftet om att inte hämta ut några paket där inte.

Jag, som av naturliga skäl, hållit lite avstånd till den galna tanten gick fram till disken och uppgav mitt löpnummer.
Kassatjejen: Har du legitimation också?
Jag: Ja, visst.
Hon, lättat: Åh, vad bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback