Buhu.
Press on nails. Hummerätande. Ingen bra kombo.
Mitt nyårspiff.
Jag packade faktiskt med lite smink, men glöm att jag orkar hålla på med det idag. Dock hade jag med mig press on nails från H&M, vilka jag gjort mig till med. Var min första gång, så jag visste ens inte om de gick att styla dem, men de var alldeles för långa för mig i original så jag testade och tydligen gick det. Kanske den sista saken jag lärde mig i år. Det känns lite stelt men det här är definitivt något jag skulle kunna bli beroende av.
Stackars mig.
I förrgår började jag känna av min hals och sedan dess har det bara blivit värre. Vaknade flera gånger i natt av att det gjorde ont när jag svalde. Är verkligen tortyr. För att få i mig frukost i morse fick jag doppa bröd i dryck tills det blev helt mosigt för att få ner det. Inte okej.
Så idag har jag inte gjort något annat än att halvligga i fåtöljen under en filt och tyckt synd om mig själv. Hela kroppen reagerar på sväljsmärtan. Känns inte rätt. Hoppas det snart går över för jag klarar inte det här mycket längre till.
Gott!
Frysta hallon, färsk kokos, grönkål och vaniljyoghurt.
Julmat, klappar och Kalle Anka i all ära...
...men det här är det jag ser fram emot mest idag.
Jag vet inte vad ni gjort de senaste 45 minuterna...
...men min pappa har köpt en robotdammsugare så vi har i alla fall följt efter den.
Rat on a snowboard.
Hur som helst. För ett tag sedan gick jag från att alltid ha som mest någonstans omkring 400 i slutpoäng till att en magisk omgång hamna på 645. Och sedan dess har jag inte varit i närheten. Men idag. Idag. Jag var så nära.
Dagens skörd.
Bak. Bakare. Bakast.
Idag är jag inne på sista bakningen. Äntligen. Igår blev det portionshallonsmulpaj och på kvällen beställde Lillebror lyxkladdkaka. Idag håller jag på med saffransknyten. De står på jäsning och när de är mjölk- och äggpenslade samt pärlsockrade tänker jag inte baka mer i år, det är ett som är säkert.
Nu är det bara att vänta...
Idag.
För att slippa baka allt som ska bakas på en gång började jag idag med minimuffinsarna. Gjorde en grundsats med kokos i som jag sen delade upp så att det blev en med citron och en med choklad. Blev glatt överraskad av citronen, den improviserade jag ihop. Choklad är alltid choklad och alltid gott så det var ingen överraskning där inte. Kvar har jag portionshallonsmulpajer, saffransknyten samt en lyxkladdkaka till Lillebror.
Formarna på bilden är liiite större än knäckformar. Herregud vad mitt tålamod inte är skapt för att stå och sleva ut muffinssmet i all evighet.
X antal timmar senare.
Det här med att komma igång i tid.
Jag tänkte jag skulle slippa stresspacka precis innan det var dags att ge sig av. Det har gått sisådär. En dryg timme efter jag börjat har jag lyckats plocka fram en tröja, två små handdukar, några skolböcker och de fula toffelstrumporna jag köpte för att det brukar vara kalla golv på ön.
Men han tycker om mig precis som jag är. Så länge jag har smink på mig.
Jag: Jag tror jag struntar i att ta med mig smink till ön.
Bekanten: Men nyårsafton då?
Jag: Vadå? Vi ska ju bara vara hemma med släkt, jag brukar aldrig sminka mig då.
Bekanten: Men jag kan ta med mig det när jag kommer om du vill om du inte har plats i väskan.
Jag: Fast nej, jag orkar inte. Brukar ändå aldrig använda på ön.
Bekanten: Men på nyårsafton måste du ju göra det?
Jag: Jasså?
Bekanten: Ja?
Jag: Nej, jag struntar i det.
Bekanten: Men det är lugnt, om du plockar ihop det bara så tar jag med mig det när jag kommer.
Aktiverat oss.
Vi har en kalender där ett fält är vigt till att skriva upp sådant som vi gör tillsammans. Under hela november fanns det inga andra notiser än att vi varit och handlat. Så ni kan ju gissa hur rolig den månaden var... Men, efter regn kommer som bekant solsken och de senaste två helgerna har vi kommit igen starkt med bio, Skansens julmarknad, vår egna lilla julafton och IKEA:s julbord.
Jag personligen har även passat på att bli förkyld. Vilken höst alltså. Jag har varit mer icke-frisk denna höst än totalt i hela mitt liv. Typ. Nej usch. Nu vill jag bli hundraprocentig. Dels för att jag är trött på ond hals och snuvig näsa. Dels för att pappa sa att jag inte får komma till ön annars.
Vi hanterar krissituationer bra.
Så... Att... Ehh... Sa jag slutet av förra veckan? Ja, det kan vi ju hur som helst konstatera att så blev det inte. Men, ni behöver inte misströsta. Jag har fått mitt straff. Jag stod nämligen i badrummet efter en dusch och smorde in ansiktet när Bekanten börjar svära utifrån hallen. Jag har inga glasögon på mig så jag ser ingenting.
Han: Va' fan är det där? Helvete!
Jag: Vad?
Han: Där. Den är så jävla stor.
Jag: Vad! Var!
Han: Helvetes...
Jag: ÄR DEN HÄR INNE!!!
Han: Nej den sitter där utanför dörren.
Jag: VAD är det!
Han: En spindel. Den största jävla spindeln jag sett! Kolla!
Jag: Aldrig!
Han: Den där kan man ju inte ens döda, kolla!
Jag: Aldrig i livet! Ta bort den!
Han: Men kolla då!
Jag: ÄR DET DÄR ENS EN SVENSK SPINDEL!
Och ja. Sedan dammsög Bekanten upp den. Så hade vi dammsugaren igång under fem minuter. Sedan dammsög vi upp vassa saker vartefter vi slängde dammsugarpåsen* i en plastpåse som vi knöt och gick ut med direkt och nu slutligen står dammsugaren ute i porten och ska göra det i några timmar ifall den där vidriga saken är i röret.
Under tiden sitter jag här och googlar på boenden i Stockholm. Jag tänker inte bo kvar här. Noll chans att jag lyckas somna ikväll. Och jag utelämnade frågetecknen i konversationsåtergivningen med flit, det fanns inga frågetecken under den här episoden. Bara utropstecken. En hel jävla massa utropstecken. Och ungefär femdubbelt så många svordomar jag skrev ut. Och ljudnivån. Herregud. Grannarna måste trott vi blev anfallna av en björn. Men seriöst alltså. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare från det här. En gång när jag var liten och hade sett en spindel på mitt rum när jag vaknade mitt i natten sov jag på hallgolvet resten av natten.
*När Bekanten skulle få ur dammsugarpåsen förstörde han lite av dammsugaren i den panik som uppstod när han inte fick ut den direkt.
Det är mycket nu.
Fick blommor och en chokladbjörn av Bekanten på vår 6månadersdag.
Så. Att. Det har ju varit lite tyst. Det får jag väl erkänna. Och jag får även erkänna att jag inte är superstolt över det. Hatar själv när det är någonstans där man läser så blir det bara tyst utan förklaring. Men det har helt enkelt varit lite mycket. Ja, det är fortfarande lite mycket. Och när jag skriver lite mycket menar jag enormt svordom apmycket. På ett ungefär. Lite mer än så ändå. Och det kommer fortsätta vara mycket ett litet tag till så sannolikheten att det fortsätter vara tyst här är väl ganska hög.
Det är skolgrejer. Ointressant att läsa om med andra ord. Jag borde göra skolgrejer nu, men min hjärna och mitt liv är så trött på skolgrejer att de vill kräkas, gräva en grav, lägga sig där och vänta på bättre tider. Bildligt talat i alla fall. Bookstavligt vore det inte så trevligt. Bokstavligt skulle jag hellre lägga mig under täcket i sängen och bryta ihop lite och hoppas att allt löser sig av sig självt. Men så fungerar tydligen inte världen. Försökte nämligen med det i tisdags kväll helt utan resultat. Jag kanske inte skulle ha gett upp efter en kväll.
Hur som helst kan ni få en sammanfattning av saker som hänt sedan sist, som inte är skolrelaterade.
- Pappa var här. Vi gick på stan och köpte julklappar.
- Jag höll på att bli fälld av ett träd i stormen. Det fastnade dock som "tur"* mot ett annat träd.
Ja, det var allt. Välkommen till mitt liv och allt det där. I veckan väntar i alla fall domedagen. Två domedagar faktiskt. Sedan börjar allt om igen dagen efter. Nej, nu har jag översköljt er med livsglädje nog för idag känner jag. Vi hörs när vi hörs! Förmodligen mot slutet av veckan. Eventuellt tidigare. Eller senare. Ni fattar.
*Lite otur också. Hade ju kunnat slippa skolgrejerna om det inte fastnade...