annuendag

 

Så. Att. Det har ju varit lite tyst. Det får jag väl erkänna. Och jag får även erkänna att jag inte är superstolt över det. Hatar själv när det är någonstans där man läser så blir det bara tyst utan förklaring. Men det har helt enkelt varit lite mycket. Ja, det är fortfarande lite mycket. Och när jag skriver lite mycket menar jag enormt svordom apmycket. På ett ungefär. Lite mer än så ändå. Och det kommer fortsätta vara mycket ett litet tag till så sannolikheten att det fortsätter vara tyst här är väl ganska hög.

 

Det är skolgrejer. Ointressant att läsa om med andra ord. Jag borde göra skolgrejer nu, men min hjärna och mitt liv är så trött på skolgrejer att de vill kräkas, gräva en grav, lägga sig där och vänta på bättre tider. Bildligt talat i alla fall. Bookstavligt vore det inte så trevligt. Bokstavligt skulle jag hellre lägga mig under täcket i sängen och bryta ihop lite och hoppas att allt löser sig av sig självt. Men så fungerar tydligen inte världen. Försökte nämligen med det i tisdags kväll helt utan resultat. Jag kanske inte skulle ha gett upp efter en kväll.

 

Hur som helst kan ni få en sammanfattning av saker som hänt sedan sist, som inte är skolrelaterade.

- Pappa var här. Vi gick på stan och köpte julklappar.

- Jag höll på att bli fälld av ett träd i stormen. Det fastnade dock som "tur"* mot ett annat träd.

 

Ja, det var allt. Välkommen till mitt liv och allt det där. I veckan väntar i alla fall domedagen. Två domedagar faktiskt. Sedan börjar allt om igen dagen efter. Nej, nu har jag översköljt er med livsglädje nog för idag känner jag. Vi hörs när vi hörs! Förmodligen mot slutet av veckan. Eventuellt tidigare. Eller senare. Ni fattar.