annuendag

det fria livet. Skolan börjat igen. Var hemskt.  Alltså jag gillar människorna men det vi ska syssla med är hemsk och vet kommer verkligen bli avskyvärt. Varit ganska deprimerad över just skolstarten, men nu är i alla fall den över. Nu gäller det bara att så fort som möjligt komma in i den långsamma, sega och vidriga rytmen igen.

Köpte ett par höstskor - och lämnade tillbaka dem igen. Insåg nämligen att jag verkligen inte gillar svarta skor. Detta visste jag självklart sedan tidigare, men förträngde det i affären eftersom att jag blev kär i modellen. Men nu är dem i alla fall tillbaka i affären och jag är åter igen utan höstskor.

Imorgon så kommer min mp4! Det ser vi - läs jag - mycket fram emot. Den är rosa - inte min favoritfärg men den var mycket finare än den silvriga! Jaja.

/j

så har man bara en chans. Tar man inte vara på den som man borde, får man skylla sig själv och ta konsekvenserna.

igen, igen och igen.
Idag är jag trött - och det med all rätta. Var tvungen att gå upp klockan 6 imorse för att komma iväg till körlektionen! Usch, inte varit uppe så tidigt på hela lovet! Det blev i alla fall en flygande start - och det menar jag bokstavligt! Jag flög nämligen upp ur sängen när mitt mobilalarm började tjuta. Förutsåg nämligen redan igårkväll att det skulle bli lite tjurigt att komma upp. Så jag la mobilen borta i guldfiskskålen. Ja jag kom i alla fall upp och iväg och tack, tack körskoleläraren som lät mig göra säkerhetskontrollen vid busstationen så jag hann med den hem! Slapp massor av långa tråkiga timmar i stan, okej jag slapp två timmar i stan, men hallå - var ju innan affärerna var öppna!

Jaja, jag var hemma igen klockan nio, och då sov fortfarande resten av familjen - hur knäckande är inte det för en trött flickas självförtroende? Så jag gjorde det enda rätta, dvs jag gick och la mig och sov.

En annan konstig sak var att när jag väntade på bilskolan så var en från en gammal klass där och ehnnes mamma. Och mamman är en sån där trevlig som alltid hälsar på en och sådär. Men idag kände hon inte igen mig! Tror att det var en på bussen som hade liknande problem. Jag menar visst jag var trött - men så illa kan det väl inte ha varit? Jaja, det lär jag ju aldrig få reda på. Nu ska jag iväg på äventyr, ett glamorösare sätt att berätta att jag är påväg att förbereda maten. Korvstroganof med ris.

/j

! apelsin-äpple-mandarin juice !

/j

/jag

så bra det här med bloggandet. Har helt enkelt för svårt att hålla fast vid rutiner. Eller... ja alltså... whatever. Jaja, nu skriver jag i alla fall.

Har alltså varit iväg på en liten släktingsemester. Det vill säga: jag var hos min faster. Vi var väldigt många, som mest 11 st i hennes sommarstuga; det plus en 7 veckor gammal bäbis.

Jaja, det var inte så farligt som det låter även om vissa komplikationer uppstod. Som exempel kan jag ju nämna att toaletten gick sönder, eller ja alltså toaletttanken blev full (min farbror hade inte tömt den på två år och inte ens funderat över att kolla hur läget var). Som tur var, för annars hade vi fått gått ut i myggskogen, så hade dem fortfarande kvar dasset som dom hade innan toaletten byggdes. Och utedass är inte så romantiskt som vissa vill få det att låta som - speciellt inte mitt i natten när det ligger precis vid kanten av en skog och jag är väldigt mörkrädd. Men det behövde vi bara leva med ett dygn för dagen därpå kom tankbilen och tömde. Problemet var bara det att det var en ung oerfaren kille som spillde på gången. Behöver knappast nämna att det inte luktade sådär överdrivet gott?

Andra problem som uppstod var sådana av en ganska självklart typ, det vill säga sömnproblem. Dels på grund av en oerhört knarrig våningssäng, dels på grund av en massa snarkande tanter och gubbar. Värst var det dock för min kusin som sov i samma rum som snarkarna. Han använde öronproppar men en bit in på natten fick han ont av dem och var tvungen att gå ut och lufta öronen.

Något annat som skedde, helt oberoende av folkmängden, inträffade en natt vid tvåtiden då jag behövde gå ut och titta lite på naturen... Ja, i alla fall när jag var klar med det, och påväg in igen så hörde jag ett ljud. Jag frös till, skräckslagen, och släckte ficklampan och var helt övertygad om att ett galet människoätande djur var efetr mig så jag flög in genom glasdörren - ja alltså jag öppnade den först. Väl inne i uterummet som man måste passera för att komma in stod jag med hjärtat i halsgropen och lyssnade. Och så hörde jag ljudet igen, livrädd som jag var rusade jag - så tyst jag kunde - in till min säng och kröp ner helt vettskrämd med skenande hjärta. Efter lite om och men somnade jag och följande morgon när jag skulle gå ut så stod jag och njöt av utsikten när jag plötsligt hörde ljudet igen! Jag hoppade till och såg mig omkring och såg vad det var och det kom sakta emot mig. Ja nu visade det sig att ljudet jag hört och blivit halvt ihjälskrämd av var grannens självgående gräsklippare. Inte ett av mina stoltaste ögonblick kanske. Men jag kan med glädje upplysa er alla om att jag och Bob idag har pratat ut om händelsen och är idag väldigt bra vänner.

Det andra skräcksenariot som utspelade sig skyller jag helt och hållet på mina släktingar. Dem tvingade mig nämligen att hålla min kusins nyfödda bäbis. Inte bara en gång utan tre. Och varje gång jag fick honom var det när han var kinkig och ville ha mat - inte speciellt vänligt. Så han bara skrek. En annan förklaring skulle ju kunna vara den att han inte gillar mig, men vem vet. Han och jag kommer i alla fall i framtiden umgås på avstånd.

För att avrunda det hela kan jag meddela att Panic! at the disco skivan nu är i min ägo. Tack CDON.