annuendag

Jaha, tänker ni. Flyttlådor. Ska hon flytta? Nej, det ska hon inte. Däremot hade hon en extremt ångestfylld situation med dessa flyttlådor inblandade idag. Sovrummet är som huvudregel kanske inte världens bästa förvaring av flyttlådor, men nu råkade det vara där de hamnade på grund av platsbrist i det på alla sätt och vis mer lämpade förrådet. Idag skulle jag rensa på en hylla jag har i sovrummet och för att slippa lägga grejerna på sängen tyckte jag att jag var smart som kom på att jag kunde lägga en av flyttlådorna på sängen, och sedan alltså sakerna från hyllan därpå. Verkligen en bra plan, och det är inte planen i sig som är dålig utan. Ja. Alltså.

 

Så jag drar upp den bakersta lådan, som stod för sig själv, och vad ser jag inte klättrandes längsmed lådans sida om en spindel. En stor svordom spindel. Jag klarar inte av spindlar. Hörde för ett tag sedan att om man var rädd för ormar är det egentligen bara ett uttryck för att man egentligen är rädd för penisar. Jag är rädd för ormar, så jag antar att jag även har något emot penisar enligt den teorin. Och jag vet inte var spindeln är symbol för, men jag vill väldigt gärna sluta vara rädd för både spindlar och eventuella underliggande grejer. Hur som helst.

 

Jag var själv hemma och ångesten. Herregud ångesten. Jag satt bara på sängen och lös i hörnet med en ficklampa för att se så att spindeln inte försvann. Efter ett tag kom Bekanten hem och vi letade igenom hela området, och sovrummet, utan att hitta någon spindel. Så tog vi ut kartongerna på balkongen. Ingen i första. Ingen i andra. Men tack och lov en i tredje. Annars hade jag på riktigt inte kunnat sova där inne.