Jag saknar lägenheten jag aldrig ens hade.

Jag skrev ju tidigare idag att Bekanten köpt tavlor från en konstnär jag inte gillar. Jag vill poängtera att det förstås är hans fulla rättighet, det är trots allt hans lägenhet. Jag råkar bara bo där. Vilket, om jag ska vara helt ärlig, inte är helt lätt alltid. Jag gillade inte mitt ställe i Lkpg. Eller alltså, det var fint och jag gillade sakerna. Men det var bara en etta och jag drömde dagligen om "en riktig lägenhet". Ni vet. Med rum. Och utrymmen. Jag hade en tydlig bild av hur allt skulle bli när jag flyttade. För att jag skulle flytta till något annat än en riktig lägenhet var det aldrig tal om för min del.
 
Men så blev saker som de blev och jag hamnade hos Bekanten. Och jag trivs. Jag saknar bara drömlägenheten jag var så säker på att jag skulle få. Och min och Bekantens inredningsstil, och alla andra stilar också för den delen, är helt olika så nu bor jag någonstans där i princip allt är tvärtemot vad jag gått och tänkt på i fyra år. Jag är tacksam för att jag har ett boende, inte för att jag skulle ha varit hemlös utan Bekanten men ändå, och att det är med just honom. Jag önskar bara att vi hade lite mer lika smak.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback