annuendag

Jag: Antingen får du diska eller så får du hänga upp handdukarna.

Bekanten: Jag tar handdukarna. Ska vi ha dem på din ställning*?
Jag: Mm.

Bekanten: Var är den?

Jag, suckandes: Bakom dörren.

 

Bekanten: Jag behöver hjälp!

Jag: Vad?

Bekanten: Hur gör man det här? Det är omöjligt att ställa upp den.

Jag, samtidigt som jag hakar i fästet: Herregud.

 

Lite senare.
Bekanten: Badhanddukarna är för breda för ställningen, vad gör jag då?

 

Han är verkligen helt hopplös ibland. Det finns inte ett endaste praktiskt ben i den människan. Jag vet inte om det är lathet eller vad det är, men han vet inte hur någonting fungerar. Och om han nu vet hur något fungerar tar det tusen år innan saken i fråga blir gjord. Som något så enkelt som att diska eller dammsuga till exempel. Då tar han en paus mitt i. Herregud, han tar pauser bara han ska äta mat.

 

Värst hitintills är nog dock häromveckan när jag tyckte det var hans tur att städa badrummet. Då går jag förbi utanför och ser hur han sköljer av toalettstolen med duschslangen. Och visst, det gjorde jag också ibland i Lkpg. Men där hade jag kaklat golv som jag torkade av efteråt. Här är det matta och han lät det bara vara eftersom det "torkar ju upp". Men. För all del. Sedan dess har han inte behövt städa badrummet så det fungerade ju bra för honom.