Hemkommen från äventyr.
Med fantasi och god vilja kan man säkerligen tolka rubriken som om jag varit ute på nattliga eskapader, men riktigt så roligt har jag inte haft det. Eller, ärligt talat har jag nog haft det roligare än så. Jag har nämligen varit iväg och hämtat paket. Och innehållet där i var nästan hundra procent fantastiskt.
Det blev dock en tvåtimmarsfärd Linköping runt, eftersom att jag passade på att baka in lite andra ärenden i rundan. Bland annat var jag förbi Maxi för att införskaffa lite livsmedel. Jag glömde vattenflaska hemma och när jag väl kom dit kände jag mig helt uttorkad. Tänkte då gå emot mina principer och köpa flaskvatten för resterande del av resan. Tre eller fyra kylar med kylt vatten, ingen utan kolsyra. Baserat på mina principer blev jag för all del principiellt glad över detta, eftersom jag tycker att kolsyrat vatten på flaska är djävulen personifierad, både avseende smak och miljötänk, men att okolsyrat vatten på flaska är två snäpp värre. Problemet idag var ju dock att jag inte dricker kolsyrat vatten utan att kräkas, på grund av att det är så vidrigt och enkom smakar brustablett, och överlevnad går trots allt före både principer och miljötänk.
Till slut lyckades jag åtminstone hitta en flaska det stod okolsyrat på. Problemet var bara att det var med smak av skogsbär. Kalla mig gammalmodig, men jag vill att mitt vatten ska smaka vatten, inte bär. När vattnet smakar bär är det liksom inte vatten längre, utan det blir i stället saft. Men läget var ju som det var och jag intalade mig att det säkert inte smakade något bär alls, eller åtminstone att vattensmaken var mer omfattande än bärsmaken så jag köpte flaskan.
Tog en klunk så snart jag kommit utanför kassan och... Ja, det var bland det sliskigaste jag någonsin druckit. Som saft, fast med för lite saft i så det bara smakade just sliskigt. Alltså än mer sliskigt än vad ordentligt blandad saft är. Tänkte att jag trots allt måste få i mig vätska* så jag försökte några klunkar till men det gick verkligen inte. Tror jag fick i mig en halv-en deciliter innan jag var tvungen att avsluta projektet. Det gick helt enkelt inte. Nu, en och en halv timme och tre glas kranvatten senare kännet jag ännu den sliskiga bärsmaken i munnen. Fruktansvärt. Aldrig mer.
*Smart som jag är hade jag ju inte druckit något innan jag åkte hemifrån heller, glömde helt av det.
Det blev dock en tvåtimmarsfärd Linköping runt, eftersom att jag passade på att baka in lite andra ärenden i rundan. Bland annat var jag förbi Maxi för att införskaffa lite livsmedel. Jag glömde vattenflaska hemma och när jag väl kom dit kände jag mig helt uttorkad. Tänkte då gå emot mina principer och köpa flaskvatten för resterande del av resan. Tre eller fyra kylar med kylt vatten, ingen utan kolsyra. Baserat på mina principer blev jag för all del principiellt glad över detta, eftersom jag tycker att kolsyrat vatten på flaska är djävulen personifierad, både avseende smak och miljötänk, men att okolsyrat vatten på flaska är två snäpp värre. Problemet idag var ju dock att jag inte dricker kolsyrat vatten utan att kräkas, på grund av att det är så vidrigt och enkom smakar brustablett, och överlevnad går trots allt före både principer och miljötänk.
Till slut lyckades jag åtminstone hitta en flaska det stod okolsyrat på. Problemet var bara att det var med smak av skogsbär. Kalla mig gammalmodig, men jag vill att mitt vatten ska smaka vatten, inte bär. När vattnet smakar bär är det liksom inte vatten längre, utan det blir i stället saft. Men läget var ju som det var och jag intalade mig att det säkert inte smakade något bär alls, eller åtminstone att vattensmaken var mer omfattande än bärsmaken så jag köpte flaskan.
Tog en klunk så snart jag kommit utanför kassan och... Ja, det var bland det sliskigaste jag någonsin druckit. Som saft, fast med för lite saft i så det bara smakade just sliskigt. Alltså än mer sliskigt än vad ordentligt blandad saft är. Tänkte att jag trots allt måste få i mig vätska* så jag försökte några klunkar till men det gick verkligen inte. Tror jag fick i mig en halv-en deciliter innan jag var tvungen att avsluta projektet. Det gick helt enkelt inte. Nu, en och en halv timme och tre glas kranvatten senare kännet jag ännu den sliskiga bärsmaken i munnen. Fruktansvärt. Aldrig mer.
*Smart som jag är hade jag ju inte druckit något innan jag åkte hemifrån heller, glömde helt av det.
Kommentarer
Trackback