annuendag

Vaknade strax efter sju och kände hur skön sängen var och hur lite jag ville gå upp. Precis när jag bestämde mig för att jag inte behövde gå upp kom irriterande tankar om saker som tvättning, plugg, packning och sådant in i hjärnan. Så ja, det var ju bara att gå upp i alla fall.

Jag undrar dock när det på riktigt ska sjunka in hur mycket jag har att hinna med de närmaste dagarna. Ärligt talat ser jag helst att det inte sjunker in, men å andra sidan så blir det lite jobbigt att åka bort över sommaren och inte ha en enda sak medpackad. Kan bli lite naket om inte annat - jobbet håller oss ju bara med tröja och icke heltäckande förkläden.

Vad jag önskar att jag hade en vecka ensamhet efter att skolgrejerna är slut att bara vara här och göra ingenting. Vila upp ordentligt inför två månaders vistelse i ett annat hushåll. Två månader utan att få äta egen mat, ha egna tider, strunta i att städa om man vill, inte höra tjat, vara helt ensam i lugn och ro... ja, ni förstår nog vad jag menar. Om ni inte gör det: Grattis, jag avundas er.*

---

*Självfallet finns det massor med positivt att åka iväg också, men de sakerna hade inte riktigt passat in i det här klagoinlägget.