annuendag

Idag blev vi omkörda av en motorcykel som körde i hög, hög fart. Bakom föraren satt en flicka på uppskattningsvis fem år. Hon satt i det närmsta i en regelrätt splitt över bönpallen, hon kunde alltså inte på långa vägar nå ner till fotpinnarna. Detta matchade hon med att halvt hålla om mannen som körde, hennes armar var nämligen för korta att nå runt honom.

Hur tänker folk egentligen. Borde man inte ha lite mer respekt för det unga livet? Och även om hon faktiskt nått om gubben som körde och ner till fotpinnarna kan man ju knappast lite hundraprocentigt på ett barn som är max fem år att kunna hålla sig fast på en motorcykel som åtminstone körde hundra kilometer i timmen. Helt ofattbart för mig personligen åtminstone.