annuendag

Igår hade vi gäster och till kaffet på kvällen serverades kladdkaka. Det blev en bit över som Lillebror självfallet hade räknat med och sett fram emot att äta när alla gått hem och vi i huset gått och lagt oss. Precis innan jag går och lägger mig går jag förbi köket för att säga god natt till Lillebror och då ser han med plågad min på mig.

Lillebror: Jag kan ju inte äta kladdkakan nu!
Jag: Jasså? Varför inte?
Lillebror: Jag är proppmätt.
Jag: Jaha, låt bli då.
Lillebror: Ja, men om jag inte äter den nu så kommer ju pappa ta den till fikat i morgon och då får jag bara en liten bit.

Varpå han suckade och gick till fatet och långsamt började äta upp kladdkakan.