Muggarna från helvetet.
Under den tidiga hösten rensade jag ur mina kökskåp på onödiga byttor, redskap, porslin, etc. som jag inte använt i princip sedan jag flyttade in. Bland annat gjorde jag mig av med fyra extremt fula muggar. Jag har inte ersatt dem eftersom jag aldrig använt dem, och de få gånger jag gör det använder jag min Zoo-mugg.
I alla fall, de var i en hemsk grön nyans som jag vid införskaffandet var väldigt förtjust i, av någon outgrundlig anledning. Idag när jag kom hem från grupparbetet hade pappa handlat koppar åt mig. Fyra likadana som de jag slängde, i samma vidriga gröna färg.
Pappa: Ja, du hade ju inga längre så jag köpte de här till dig!
Jättefin tanke, absolut. Halvdant resultat dock. Det värsta är att jag inte kan klaga, till pappa kan jag nämligen ha råkat nämnt att de gått sönder istället för att jag bara slängt dem utan att slaffa nya. Så inte ens vita lögner är okej längre, man åker dit direkt. Så jag får skylla mig själv. Och betala priset av att se den där deprimerande färgen i den där deprimerande muggformen varenda dag i skåpet.
I alla fall, de var i en hemsk grön nyans som jag vid införskaffandet var väldigt förtjust i, av någon outgrundlig anledning. Idag när jag kom hem från grupparbetet hade pappa handlat koppar åt mig. Fyra likadana som de jag slängde, i samma vidriga gröna färg.
Pappa: Ja, du hade ju inga längre så jag köpte de här till dig!
Jättefin tanke, absolut. Halvdant resultat dock. Det värsta är att jag inte kan klaga, till pappa kan jag nämligen ha råkat nämnt att de gått sönder istället för att jag bara slängt dem utan att slaffa nya. Så inte ens vita lögner är okej längre, man åker dit direkt. Så jag får skylla mig själv. Och betala priset av att se den där deprimerande färgen i den där deprimerande muggformen varenda dag i skåpet.
Kommentarer
Trackback