Det finns sådana kanter man måste hoppa ut från för att våga, men det här är en sådan där kant som man faller från.
Det är lustigt det där med kanter. Vad för slags kant det än må vara. Man kan stå där på kanten och vingla i dagar, veckor, månader till och med år utan att ha någon som helst aning om huruvida man kommer klara det inte. Avståndet till den där kanten skiftar dock som huvudregel. Ibland är den långt borta så att man inte behöver oroa sig, men om man slappnar av för mycket så är man plötsligt bara centimeter från den igen.
Idag balanserar jag på kanten, eller ja. Egentligen har jag gjort det ett bra tag nu, men just precis idag... Jag vet inte. Idag vet jag inte om jag orkar kämpa emot.
Muntert det där med beroenden, eller hur.
Idag balanserar jag på kanten, eller ja. Egentligen har jag gjort det ett bra tag nu, men just precis idag... Jag vet inte. Idag vet jag inte om jag orkar kämpa emot.
Muntert det där med beroenden, eller hur.
Kommentarer
Trackback