Visit me in hell.

Den här veckan kommer då inte gå till världshistorien som den som förändrade mitt liv eller satte mig på världskartan direkt. Inte fått något vettigt gjort. Lite beroende på hur man definierar ordet vettigt förstås. Men för sakens skull väljer vi innebörden nödvändigt just den här gången. Som tur är finns det ju alltid nästa vecka.

Något jag däremot måste få gjort innan den här veckan är slut är kompletteringsuppgiften för de seminarier jag missade innan jul på förra kursen. Den skulle i princip varit inlämnad förra, eller möjligtvis förrförra, veckan. Det värsta är att jag redan fått resultatet på kursen och fått den registrerad som avslutad eftersom att seminarierna inte gav några poäng. Men för skolfridens skull är det nog ganska skönt att få dem inlämnade i alla fall. Är oavsett inte något jag ser fram emot. Så olidligt tråkigt, även om jag i och för sig tyckte kursen var intressant. Varit snäppet värre om det dessutom var en vidrig kurs.

På tal om den här veckan så kan den dock komma att bli avgörande i mitt liv, eller snarare mitt liv efter detta. Ansamlade handlingar den här veckan skulle förmodligen kunna ge mig en biljett till helvetet. Till exempel så råkade jag välta en cykel på stan häromdagen när jag skulle låsa upp min. Och jag ställde inte upp den, utan lät den ligga nere. Styret var vridet, hjulen låg på näststående cykel så jag antog att risken att jag skulle välta ännu mer cyklar om jag ens försökte var överhängande så jag gick bara.* Och när jag var inne i en butik och köpte ljuslyktor så frågade hon i kassan om de var i present så jag ville ha dem inslagna? Jag svarade ja, fast det inte alls var någon present - utan det bara var för att dekorera mitt eget hem och jag tyckte det vore kul att öppna en present; även om den var köpt av mig själv till mig själv. Ett sista exempel på min omoraliska vecka är att jag här och nu tvingar på er ett absurt långt inlägg om ingenting.


*En gång på campus, jag tror det var förra året, lyckades jag dock med bedriften att välta en hel lång rad med cyklar tack vare dominoeffekten. Jag gick bara därifrån den gången också. Kändes inte motiverat att resa upp femton-tjugo cyklar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback