annuendag

Det första jag gör när jag kommer hem, och är ensam, är att byta om och sedan av med först linser och sedan smink om det är något jag har haft på mig. Alltså. Linser först, och sedan smink. Alltid. Sedan jag gick i åttan eller när det nu var när jag skaffade linser.

Idag hade jag linser och smink. Kom hem och gick in i badrummet för att ta ur linser och sminka av. Sminkar av och går för att leta reda på glasögonen. Det är något som huvudregel tar en stund eftersom att jag är blind utan linser och aldrig är duktig och lägger glasögonen på ett och samma ställe.

Till saken hör att innan jag gick in i badrummet hade jag satt igång datorn på en streamingsändning. När jag kom ut ur badrummet på jakt efter glasögonen så gick jag förbi datorskärmen och det hände något där som gjorde att jag stannade till. Stod ett tag och tittade innan jag kom på att jag var tvungen att hitta glasögonen eftersom jag inte ser något utan dem. Går något steg från datorn. Tänker för mig själv: Men hur kunde jag se på datorn? Jag har ju inte glasögon? Jag blundade och öppnade ögonen för att se efter om jag såg eller inte. Och jag såg. Var helt förundrad över detta.

Så visade det sig att jag inte hade tagit ur linserna utan jag hade gått direkt på avsminkningen utan att passera "ta av linserna". Det tog förvisso ett tag, men jag kom på hur det låg till till slut i alla fall. Jag hade alltså inte plötsligt efter nitton år fått normal syn. Tänka sig.