annuendag

Jag vet att jag låter gnällig och tjatig nu, men att analysera något man inte har någon åsikt om, inget intresse för eller ens vettig kunskap om är minst sagt o-enkelt. Ni vet i filmerna när personen sitter och strrar på den blinkande markören i ett tomt Word-dokument. Det är jag idag.

Mellan stirr-sessionerna har jag försökt göra lite vettiga saker, som exempelvis att tvätta kläder, bara för att när jag går och lägger mig om ett par timmar åtminstone kan känna att jag åstadkommit något idag. Fast ibland, väldigt ofta, har jag tagit helt ovettiga pauser. Exempelvis Spotify- och bloggpauser. Jag har exempelvis upptäckt Daniel Adams-Ray idag, hundra år senare. Varför har jag inte lyssnat på hans musik förut? Eller ja, jag vet ju att det beror på en kombination av min totala brist på att hänga med i musik-nyhetsflödet och fördomar.

Jaha. Nu kanske jag ska sluta sega för den här gången och sätta mig och stirra på Word-markören en stund till.