annuendag

Jag känner att jag inte har något att förmedla längre. Jag är helt enkelt tom. Jag vet inte om det kommer förändras eller ej. Möjligen är jag tillbaka till mitt forna jag om två dagar, en månad, tre år eller aldrig igen. Vad vet jag. Hur som helst finns det ingen poäng med att skriva dåliga inlägg om just ingenting och på så sätt snuva er tappra som hållt ut de senaste veckorna på ännu mer tid.

Okej, det är kanske aningens mer själviskt än så. Jag får faktiskt lite dåligt samvete när jag ser statistiken över besökare och sätter det i relation till min totala brist på prestation. Så med det här vill jag avsäga mig ansvaret. Kanske kommer det upp inlägg igen. Kanske inte. Det beror på en hel massa faktorer av vilka jag själv inte ens vet vilka hälften är.

Som avslutning, om nu det här är en avslutning, kan jag lägga ut bilderna jag tagit den senaste veckan med åtanken att ha upp dem här men aldrig haft energin att faktiskt få det gjort. Inklusive kortversionen av det jag planerat att skriva till dem.

Lillebror till mig med tillgjord röst: "Och nu Lillebror får du absolut inte ha saker framme i nya badrummet, allt ska ligga i lådorna!". På bilden syns mina linsvätskor, min epilator med merparten av dess tillbehör inklusive användarmanual, min papperstuss, min symaskinsolja och min sminkborttagningscreme. Liggandes framme och inte alls i lådorna.

Liten pojke: Är du beredd nu? *klick* Det var jag uppenbarligen inte. Och det finns inga mirakelkrämer i världen som kan göra något åt de där ringarna.