annuendag

Hela min kropp överlevde finfint efter fredagens vedbackning, och som tack som det tänkte jag bege mig ut idag igen. Jag skulle dock gärna klara mig utan jeansen, jag förstår inte hur ni byxmänniskor klarar er från att bli koko. Det är ju obeskrivligt olidligt.

I morgon ska jag och klippa mig, och det ser jag inte fram emot ett dugg. Eller ja, det ska för all del bli skönt att bli av med de slitna topparna, men det överväger inte på långa vägar sorgen över att mitt hår i morgon inte kommer vara långt längre. Personer med skevare längduppfattningsförmåga än frisörer får man leta hårt efter. De visar alltid upp att de ska klippa av en centimeter, så går man därifrån med fem-sju centimeter kortare hår. Usch! Förhoppningsvis hinner åtminstione någon centimeter komma tillbaka till sommaren. Föga troligt jag vet, men jag måste få leva på hoppet.

Nej, är väl bara att gå ut och börja stapla. Maskinerna rör jag aldrig, anledningen till det kan närmast beskrivas genom Lillebrors standardfras när jag råkar komma för nära något slags instrument, såsom en domkraft, sax eller hjullastare: "Ajaj, rör inte den här. Det är ingen spis det här!".