"En gammal idrottsskada."
Jag har eventuellt fått en spricka/repa i/på tanden. Jag skriver eventuellt för att jag inte vet. Eller alltså, jag har börjat få lite ont vid tryck mot ena framtanden, så idag kollade jag på den i spegeln och det ser ut som om att det skulle kunna vara en spricka/repa i den.
Frågan är bara om det är något nytt eller inte. Det är nämligen samma tand som jag slog i som barn i en lite väl inlevelsefull omgång av Z-ruta.* Då slog jag av en liten hörnbit. Och nu vet jag inte. Men oavsett om det är en gammal eller ny spricka/repa så har det ju inte ömmat tidigare. Vad jag minns så här på rak arm åtminstone.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Om det nu är en gammal skada tycker man ju att det någon gång under ett tandläkarbesök borde kommit upp vid en undersökning? Vilket den för all del kan ha gjort, bara att jag glömt bort det. Om det är en ny: hur kom den dit? Jag har ju inte slagit mig?
Jag vet inte. Jag ska låta det vara några dagar så att jag får se om det är en verklig smärta eller bara ett hjärnspöke, sedan får jag ringa tandläkaren och höra efter om de har möjlighet att se på förra årets bilder för att se om sprickan/repan finns med då? Om det nu är sådant som syns på de bilderna. Oavsett känner jag mig ju inte direkt pigg på att behöva ta mig till tandläkaren, så jag hoppas att ömmandet vid beröring går över de närmaste dagarna.
*Vilket innebär att jag sprang efter bollen, snubblade och for med ansiktet i marken. Jag var någonstans under nio år. Började gråta av rädsla och var i princip helt förstörd över min trasiga tand. Min lärare tänkte först inte ringa hem och säga något, men så var det någon som övertalade henne att göra det ändå och då ville pappa ha mig till tandläkaren. Det första tandläkaren sa var att det var tur att vi hade kommit in direkt. Tur för mig att läraren inte fick sista ordet med andra ord.
Frågan är bara om det är något nytt eller inte. Det är nämligen samma tand som jag slog i som barn i en lite väl inlevelsefull omgång av Z-ruta.* Då slog jag av en liten hörnbit. Och nu vet jag inte. Men oavsett om det är en gammal eller ny spricka/repa så har det ju inte ömmat tidigare. Vad jag minns så här på rak arm åtminstone.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Om det nu är en gammal skada tycker man ju att det någon gång under ett tandläkarbesök borde kommit upp vid en undersökning? Vilket den för all del kan ha gjort, bara att jag glömt bort det. Om det är en ny: hur kom den dit? Jag har ju inte slagit mig?
Jag vet inte. Jag ska låta det vara några dagar så att jag får se om det är en verklig smärta eller bara ett hjärnspöke, sedan får jag ringa tandläkaren och höra efter om de har möjlighet att se på förra årets bilder för att se om sprickan/repan finns med då? Om det nu är sådant som syns på de bilderna. Oavsett känner jag mig ju inte direkt pigg på att behöva ta mig till tandläkaren, så jag hoppas att ömmandet vid beröring går över de närmaste dagarna.
*Vilket innebär att jag sprang efter bollen, snubblade och for med ansiktet i marken. Jag var någonstans under nio år. Började gråta av rädsla och var i princip helt förstörd över min trasiga tand. Min lärare tänkte först inte ringa hem och säga något, men så var det någon som övertalade henne att göra det ändå och då ville pappa ha mig till tandläkaren. Det första tandläkaren sa var att det var tur att vi hade kommit in direkt. Tur för mig att läraren inte fick sista ordet med andra ord.
Kommentarer
Trackback