JB. UB. JU. UB. UB. UB. JB. UB. UB. UB. UB. osv.

Alltså ni skulle varit på min eftermiddagsföreläsning idag. Eller rättare sagt så ska ni vara glada att ni inte var det. Den var avskyvärd. Helt oförståelig. Vi slutade nog alla att lyssna på slutet. Det var ett mardrömshoppande mellan olika fakta som inte ens föreläsaren hade koll på, fast det erkände hon så klart inte. Fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan paragraferna. Hata 12 kap UB!

Två väldigt roliga saker hände dock. Först när vi kom in i salen, en sal som är väldigt dåligt planerad eftersom att eluttagen sitter helt fel för dem som behöver det till sina datorer. Jag, Lo och Sa* kom in tidigt i salen och insåg att vi alla behövde el och det inte direkt var genomförbart eftersom att förgreningsdosan som tidigare funnits var borta. Jag såg dock att det fanns några uttag längst upp i salen som nog skulle fungera om vi turades om eftersom de bara var två. Väl där uppe så såg vi den försvunna grendosan och satte oss nöjda där.

Oj, oj, oj. Vilket ramaskri. Att vi hade mage att ta "pojkarna som alltid sitter längst bak"'s platser. De första som kom är två roliga killar så vi skämtade om att vi satt annorlunda och hur stor skillnad det var där uppe och bla bla bla. Sedan kom det gänget som brukar** sitta på exakt de platserna vi nu satt på. Om mördande blickar kunde döda skulle jag inte suttit här nu och skriva kan jag lova. Så om det är några icke-universitets/högskolefolk som läser det här och tror att det är annorlunda från grundskola och gymnasiet: fel, fel, fel.

Rolig sak nummer två var när Sa kom på att det var bättre att hon flyttade längst ut på raden eftersom att hon skulle smita iväg med Lo när vi slutade. Alltså den faktiska tiden vi slutade enligt schemat, vår föreläsare drar alltid över. Som det var innan satt jag i mitten och eftersom det är en hörsal var det inte direkt läge för en smidig exit om man inte satt ute på kanten. I alla fall började vi flytta om Sa's saker och precis efter att föreläsaren börjat prata igen var vi klara. Det var en hel del saker. Halvägs in i timmen ungefär viskar Sa till mig att hon glömt lite på platsen där hon satt och om jag kunde ge dem till henne. Eftersom att jag är världsbäst ställde jag så klart upp, även att det betydde att jag behövde flytta massa saker och resa mig. I alla fall så här lät det då:
Jag: Vad är det som är ditt då?
Hon: Påsen. Och västen. Och väskan.
Ja, det var ju lite att glömma, och verkligen några småsaker. Jag inser att det här kanske inte är lika underhållande för er som inte var där och upplevde hela spektaklet live, men eftersom att det här är mitt ställe får jag skriva om det oavsett.


*I brist på fantasi att komma på något bättre.
**Med brukar menar jag att vi varit där fem gånger den här kursen, inklusive idag.

Kommentarer
Postat av: picks

haha I can picture the situation :)

2010-10-24 @ 18:14:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback