annuendag

Jag har varit hos tandläkaren. Inte min favoritsysselsättning. Jag hade dock, som alltid, jättefina tänder. Något som alltid är lika roligt är när man, år efter år, inser att tandläkare fortfarande inte gått och blivit världens mest logiskt tänkande varelser. Inte för att jag vill framhäva mig själv som bättre än någon annan, även om det många gånger är så det är, men jag förstår att det är ganska opraktiskt att stoppa in en sug, en spegel och ett vasst metallredskap i någons mun och sedan fråga dem vad de studerar för något.

Hon jag hade idag var för all del trevlig men... jag föredrar faktiskt att inte ha en äldre dams bröst pressade mot mitt ansikte. Och, när det ska sprutas med vatten i min mun, föredrar jag att det sker just i min mun och inte även över hela ansiktet. Jag applicerade liksom sminket i morse med baktanken att det skulle hålla hela dagen.

Och på riktigt. Varför tvångstandtrådar dem en hos tandläkaren? Jag är väl inte sju år heller. Jag vet hur man gör och jag gör det själv dagligen, jag behöver inte att någon annan gör det på mig. Speciellt inte när denna någon annan uppenbarligen helt tappar bron till verkligheten och glömmer bort att det finns en riktig människa fastsatt i tänderna. Att det inte är en plastprotes eller vad de nu använder i början av utbildningen. Hela jag gungade, bokstavligt talat, för att hon tog i så mycket.

Precis när jag trodde att tortyren var över så lyckades tanten hitta lite, lite tandsten på någon tand. Och jag visste, i ärlighetens namn, inte speciellt mycket om tandsten. Jag vet numera i alla fall att man åtgärdar det genom att tandläkaren tar det vassa metallföremålet och ristar in alfabetet fram- och sedemera baklänges på tanden/tänderna i fråga. Jag vågar inte ens tänka på hur de med mycket tandsten har det. Eller för all del, ens på dem som bara har lite, och inte "lite, lite" som jag hade.