annuendag

Igår kväll vid tolvtiden hade jag ett ärende nere på gården. När jag kom ut stod det en grupp valborgsfirande där. Glada sådana. Bland dem fanns en granne, R, och en föredetta granne, M, som tog examen förra året och inte haft turen att få tag på det han utbildat sig till än. De var lite off centre, lite sluddriga.

R: Hej! Det är ju Therese!
Vartefter han slänger sig om mig i en kram.
M, efter några sekunder: Oj, nämen hej! Såg inte att det var du! Så mörkt!
Vartefter han slänger sig om mig i en kram.
R, med påbrå från Indien, någonstans däromkring: Haha, hon är ju inte mörk! Jag är mörk!

M: Ska du och se på en eld?
Jag: Nej, men jag var på en förut.
M: Vart var de någonstans? Jag försökte googla, tror det skulle vara något där någonstans.
Varpå han pekade i nästan rätt riktning.
Jag. Ja, i Folkets park och vid Stångån.
M: Vilken var du på?
Jag: Den vid Stångån.
M: Var den bra?
Jag: Nja, den var ganska töntig, så liten. Men var massor med fyrverkerier.
M: Ja, det är ju fyrverkerierna som är viktigast på valborg.

Jag: Hur är det med er då?
M: Bra! Eller njae. Sådär. Det känns inte helt okej att ha massor i studieskulder och köra lastbil.
Jag: Nej, men det löser sig till slut. Under tiden får du ju se Sverige i alla fall!
M: Östergötland.
R: Haha!
Jag: Ja... Östergötland är ju fint det med!

Och här var som tur var mitt ärende redo att bli taget itu med så jag kunde ursäkta mig och gå därifrån.