annuendag

När jag gick i högstadiet fanns det i min klass ett tvillingpar, pojkar båda två. Och jag kunde för mitt liv inte se skillnad på dem. Nu var det inte så att vi var homies och hängde med varandra dagligen, men ändå. Väldigt pinsamt och definitivt något som jag än idag har dåligt samvete över när jag blir påmind om det.

Även när de hade olika hår (en rött, en svart) visste jag inte vem som var vem för jag kom inte ihåg vilken som hade vilket. Det fanns en kort period då jag faktiskt klarade av att se skillnad på dem, och några veckor på tre år är ju inte fy skam...

Pinsamt är det. Än värre är att ibland kallade jag dem för Karl och Kalle. Fingerade namn här och nu, men principen var den samma. Den ena hette Karl, men kallades för Kalle, och den andra Kent. Men i min, uppenbarligen dysfunktionella, hjärna blev det lite då och då att de hette Karl och Kalle - inte Kalle och Kent. Jag vet än idag inte om det var Kalle eller Kent jag spenderade lite mer tid med än den andre.

Något annat jag än idag inte har koll på är vilken av dem som kramade mig på bussen dagen vi slutade nian. När det var deras tur att gå av kom den ena av dem fram och kramade mig. Varför vet jag inte heller, berodde väl på någon slags överväldigande nostalgitripp sådär på fallrepets dag. En av dem blev jag i alla fall kramad av, Karl eller Kalle.