annuendag

Mormor hör ganska dåligt. Eller ja, väldigt dåligt. Något som gör att det är omöjligt att genomföra ett samtal med henne utan massor av "Va!?" från henne eftersom att jag inte kan komma upp i de toner som krävs för att hon ska höra. Det innebär även att mormor pratar väldigt högt för att höra sig själv prata. Hon är en sådan som man hör från andra sidan rummet när hon ringer upp i telefon, och då pratar vi även om stora rum.

Igår kom de och framåt halv två-tiden var det läggdags. Jag hade precis börjat domna bort. Ni vet det där stadiet när man är varken vaken eller sover, det där sköna ingemansland. Så hoppar hela jag till av skrämsel för mormor började prata. Uppe, i andra änden av huset.

Samma sak nu i morse. Jag låg och sov gott och drömde om Alexander Skarsgård* när jag helt plötsligt flyger upp ur sängen, livrädd. Mormor hade vaknat. Det är otroligt hur hennes röst bär.

På tal om mormor och deras ankomst. Faster och hennes man hade ett par gånger frågat henne vad hon brukade äta till frukost och om hon drack kaffe på morgonen, och när hon hörde vad de frågade henne kom svaret.
"Nej vet du vad, jag har slutat jag fick sådan diarré framåt förmiddagen!" Vilket ledde till en lång diskussion om kaffets påverkan på magen. Jag och Lillebror stod kvar i rummet eftersom att vi är väluppfostrade, men vi ville både springa därifrån.