annuendag

Idag blev jag till slut tvungen att ta tjuren i hornen och göra det jag fasat för i flera, flera veckor. Skicka ut ett mail till hela kursen och fråga om det är någon mer som inte har någon att skriva uppsats med.

Jag körde på den gamla hederliga gördetsnabbtsomtusanutanatttänkaefter-metoden. Något som förr all del resulterade i att jag fick det gjort; men då samtidigt utan att ha någon som helst aning om vad jag skrev. Förmodligen något som bortåt nittio personer kan skratta gott åt.

Det värsta med det hela är att nu är jag helt utlämnad. Jag har inte längre någon rätt att säga nej. Nu måste jag ta det som, eventuellt, erbjuds. Oavsett hur inkompetent jag finner personen att vara. Det känns väldigt orättvist.