Lilla pappsen.
Pappa har en tendens att mynta uttryck som förföljer han genom åren. Det som förmodligen levt med längst är ett från när jag och Lillebror var små och vi kom in på ämnet svordomar. Pappa sa att man inte fick svära, istället skulle man säga Piiip.
Han tog sig därefter för att ge förslag på hur det skulle låta och detta följde:
- Jo, om man kanske behöver svära så säger man så här: Jävla Piiip!
Det blev alltså lite fel. Så det får han höra ibland. Okej, väldigt ofta.
Nu över jul har den nya favoriten skapats. Pappa skulle ordna kött och valde att ställa in hela stekpannan i ugnen. Något han inte brukar göra men gjorde med argumentet att så brukar de ju göra på TV och då slapp man att slabba ner ett fat i onödan.
När köttet åkte ut ur ugnen för att kollas på om det var klart glömde så klart pappa att pannan var varm. Så han tog i handtaget. Och brände sig. Och skrek och svor. Sedan åkte pannan ur ugnen igen. Pappa glömde, gick emot pannan och brände sig. Och skrek och svor.
Så åkte pannan ur ugnen en tredje gång. Och pappa glömmer igen. Och bränner sig igen. Mycket. Och han skrek och svor. Massor. Så brast det helt för lilla pappa och han vrålar ut:
- Det är de jävla TV-kockarnas fel!
Sedan dess har jag och Lillebror påmint pappa om att allt som gått fel för honom den här helgen är de där jävla TV-kockarnas fel.
Han tog sig därefter för att ge förslag på hur det skulle låta och detta följde:
- Jo, om man kanske behöver svära så säger man så här: Jävla Piiip!
Det blev alltså lite fel. Så det får han höra ibland. Okej, väldigt ofta.
Nu över jul har den nya favoriten skapats. Pappa skulle ordna kött och valde att ställa in hela stekpannan i ugnen. Något han inte brukar göra men gjorde med argumentet att så brukar de ju göra på TV och då slapp man att slabba ner ett fat i onödan.
När köttet åkte ut ur ugnen för att kollas på om det var klart glömde så klart pappa att pannan var varm. Så han tog i handtaget. Och brände sig. Och skrek och svor. Sedan åkte pannan ur ugnen igen. Pappa glömde, gick emot pannan och brände sig. Och skrek och svor.
Så åkte pannan ur ugnen en tredje gång. Och pappa glömmer igen. Och bränner sig igen. Mycket. Och han skrek och svor. Massor. Så brast det helt för lilla pappa och han vrålar ut:
- Det är de jävla TV-kockarnas fel!
Sedan dess har jag och Lillebror påmint pappa om att allt som gått fel för honom den här helgen är de där jävla TV-kockarnas fel.
Kommentarer
Postat av: Anna
Åh jisses jag skrattade så hela sængen vibrerade!
Hittade hit från Hannanas blogg and I like you! Har eventuellt råkat læsa alla inlægg från det hær året istællet før att sova.
Trackback