annuendag

Vaknade klockan sju och kom av någon anledning att tänka på när det var dags att åka hem, hur jag skulle hinna plugga allt jag behöver, hur jag ska få hem alla saker och en massa annat. Så nu sitter jag här alldeles uppstressad utan någon som helst förhoppning om att kunna sova någon liten stund till.

Väldigt lyckat med tanke på hur dags jag gick och la mig. Men tröttheten förlorar ändå stort i jämförelse med paniken över allt som behöver göras på ingen tid. För att inte tala om all ovisshet gällande en massa saker. Beslut som måste tas. Etcetera.