Da-da. Och lite annat.
Idag höll vi alla på att ramla av våra stolar när vår föreläsare började dela ut kort med siffror med för att dela in oss i grupper. Sedan fick vi gå och ställa oss i olika hörn i våra grupper "1:1 ställer sig i hörnet, 1:2 här bredvid mig, 1:3 där borta...".
För att göra det hela ännu värre fick vi sedan skriva anonyma lappar för när vi helst ville ha tentan; torsdag eftermiddag eller fredag förmiddag.
Nej, nu ska jag gå och packa väskan inför i morgon. Med två block, lagbok, två häften, kurslitteratur, frukt, matlåda, vattenflaska, pennskrin, dator och lite sådant. Den här kursen borde komma med personlig bärare.
Det kändes för övrigt underbart att vara tillbaka idag. Klackar första gången sedan i våras! I was me again.
Den första jag mötte på campus var för övrigt UP, ödets ironi? Nej, då. Det var ingen fara. Efter Hej och Jag kände inte igen dig* gick vi direkt på att skojsa om att vi borde skriva masteruppsatsen tillsammans.
För att göra det hela ännu värre fick vi sedan skriva anonyma lappar för när vi helst ville ha tentan; torsdag eftermiddag eller fredag förmiddag.
Nej, nu ska jag gå och packa väskan inför i morgon. Med två block, lagbok, två häften, kurslitteratur, frukt, matlåda, vattenflaska, pennskrin, dator och lite sådant. Den här kursen borde komma med personlig bärare.
Det kändes för övrigt underbart att vara tillbaka idag. Klackar första gången sedan i våras! I was me again.
Den första jag mötte på campus var för övrigt UP, ödets ironi? Nej, då. Det var ingen fara. Efter Hej och Jag kände inte igen dig* gick vi direkt på att skojsa om att vi borde skriva masteruppsatsen tillsammans.
*Har hänt flera gånger sedan luggklippningen. Frågan är om jag blivit värre eller bättre nu, det förtäljer ingen. Men eftersom jag anar värre är det ganska skönt att inte veta vad folk säger bakom ryggen på en.
Kommentarer
Trackback