Minipauserna.
Favoritstunden när man är på HumSam, utöver tidpunkten när det är dags att gå hem förstås, är toalettbesöken. Ja, jag skriver dem i plural fast att jag började i singularis. För när man är i HumSam, och med man menar jag jag, så springer man på toaletten åtminstone två-tre gånger mer än vad man egentligen behöver. Man blir lite inbillningskissnödig bara för att få komma ifrån böckerna en sväng.
Nio gånger av tio beger jag mig upp till handikapptoaletten på översta våningen. Den är enorm och nästan alltid fräsch eftersom att den ligger lite avigt. Och så finns det en nästan-helfigursspegel som man kan leka med. Man kan göra roliga miner, dansa lite eller titta på hur snygg svanken blev i västen man har på sig dagen till ära i den.
Man behöver inte vara orolig för att det ska stå någon på kö och bli irriterad på att det tar så lång tid innan den blir ledig heller, alltså kan man göra alla de där sakerna så länge man behöver för att peppa upp sig tillräckligt för att gå tillbaka till böckerna.