Sommarbekännelse.

Det jag kommer att berätta om nu är något jag inte berättat för någon. Inte en endaste människa. I somras träffade jag en kille. Han är alldeles underbar och vi har alldeles lagom mycket saker gemensamt. Vi spenderade så gott som varje dag tillsammans.

Hösten utan honom har varit väldigt tuff och ensam. Från och till har det närapå varit outhärdligt. Vi är kära helt enkelt. Därför har det varit underbart att få komma hem nu och träffa honom igen. Vi njuter av varenda sekund vi kan få med varandra nu under min tid här hemma på ön.

Min Börje.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback