Trött Therese.

Tur att jag tog med mig min lagbok hem till ön så att jag kan leta upp en paragraf som säger att en filfakare inte får kastas in i arbetslivet utan istället sakta måste vänjas in i det.

Igår började jag klockan halv åtta och slutade klockan tjugotvå*, och så upp i morse för att börja klockan sju igen. Det är tufft när man nio gånger av tio bara är van vid att vara schemabunden mellan tio och tolv.

Så nu behöver jag en paragraf som ger mig rätt till ett gigantiskt skadestånd. Fast jag är måttligt hoppfull. Tyvärr så bor man ju inte i USA där man får skadestånd av husbilsförsäljaren efter att man gått iväg från ratten under färden för att koka kaffe, detta eftersom det inte stod i instruktionen till husbilen att man inte får göra så. Här i Sverige fungerar det inte riktigt så. Turligt nog ska man kanske lägga till. Jobbigt att bo i ett land där man får skadestånd för att man är en komplett idiot.


*Alla arbetsrättskunniga kan vara lugna, alla timmarna var inte faktiska arbetstimmar. Tre av dem var ett annat projekt på Fårö som jag hjälpte min pappa med, bara för att jag, tydligen, finner det så underhållande att servera pensionärer ungstrulls. Fast nu ska jag inte vara sådan. Det var ganska skoj, och tre omkullfallna pensionärer av femtiosju stycken känns som ett helt lyckat resultat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback