Så är det ju såklart!
Det gick precis upp en sådan där glödlampa för mig. En sådan som hamnar ovanför tecknade figurers huvud när de kommit på något.* Jag kom precis på varför jag är världens mest fegaste människa. Det beror ju såklart på min höskullesolycka när jag var liten. Tänk att det skulle ta så här många år att dra sträcken mellan punkterna och komma fram till det. Den händelsen förstörde mig så pass att jag idag knappt vågar göra någonting alls.
Olyckan.
Jag var hos min kompis som hade en bondgård, eller ja; det var ju hennes föräldrars bondgård - inte hennes. Människan var ju bara åtta eller nio år för guds skull! I alla fall: Vi var på deras höskulle och där fanns den en enorm pyramid av balar som vi skulle klättra över.
Jag var liten och lyckades inte komma upp på den lägsta balen på det första försöket så jag släppte taget med armarna för att ta ny sats från golvet. På mig hade jag gummistövlar och när jag landade på golvet så halkade jag och föll baklänges - och slog huvudet i en träbalk.
Jag blev såklart ledsen och satte mig gråtandes på golvet en bit därifrån. Jag höll mig för bakhuvudet där jag hade slagit i, så tog jag fram min hand och när jag såg på den så var det helt täckt av blod. Jag fick såklart panik och började skrika efter mamma och pappa. Mina kompisar som kommit halvvägs upp för pyramiden fortsatte uppåt och sprang för att hämta hjälp. De var tre stycken och de två som var högst upp sa till den tredje att stanna hos mig. Men hon var ju liten hon med och att se mig sitta och blöda från huvudet och vara i ren panik skrämde ju såklart livet ur henne och hon klättrade efter de andra för hon vågade inte stanna kvar. Så där satt jag ensam på ett höloft och blödde från huvudet. Den känslan där och då av ren isande panik är en känsla som jag aldrig någonsin vill känna igen.
En av stallflickorna hörde mig i alla fall och kom och hämtade mig innan mina kompisar hunnit hem och hämtat någon. När jag kom hem till pappa så blev han rasande och han var så arg och skällde ut mig under tiden som han släpade mig till badkaret för att tvätta rent runt såret, mina morföräldrar var nämligen på besök och jag hade tjatat mig till att få gå och leka med mina kompisar istället för att vara hemma. Nu i efterhand förstår jag ju att han var mer rädd än arg, men så kändes det ju inte då. Jag fick åka in till sjukhuset och efter många, många timmars väntan fick jag till slut sy x antal stygn i mitt huvud.
Om den där träbalken inte hade varit där så hade jag fortsatt att ramla ner flera meter ner på ett betonggolv...
*På tal om den sortens lampor, kommer de att bytas ut till energisnåla glödlampor nu när de andra ska förbjudas? De ekovänliga tar ju en miljon år innan de uppkommer till ett starkt ljus, och det kommer ju att förstöra poängen med dem i serierna. Hoppas att serierna får någon slags dispens så att de får fortsätta med de omiljövänliga, blir ju inte alls samma sak med en ekolampa.
Olyckan.
Jag var hos min kompis som hade en bondgård, eller ja; det var ju hennes föräldrars bondgård - inte hennes. Människan var ju bara åtta eller nio år för guds skull! I alla fall: Vi var på deras höskulle och där fanns den en enorm pyramid av balar som vi skulle klättra över.
Jag var liten och lyckades inte komma upp på den lägsta balen på det första försöket så jag släppte taget med armarna för att ta ny sats från golvet. På mig hade jag gummistövlar och när jag landade på golvet så halkade jag och föll baklänges - och slog huvudet i en träbalk.
Jag blev såklart ledsen och satte mig gråtandes på golvet en bit därifrån. Jag höll mig för bakhuvudet där jag hade slagit i, så tog jag fram min hand och när jag såg på den så var det helt täckt av blod. Jag fick såklart panik och började skrika efter mamma och pappa. Mina kompisar som kommit halvvägs upp för pyramiden fortsatte uppåt och sprang för att hämta hjälp. De var tre stycken och de två som var högst upp sa till den tredje att stanna hos mig. Men hon var ju liten hon med och att se mig sitta och blöda från huvudet och vara i ren panik skrämde ju såklart livet ur henne och hon klättrade efter de andra för hon vågade inte stanna kvar. Så där satt jag ensam på ett höloft och blödde från huvudet. Den känslan där och då av ren isande panik är en känsla som jag aldrig någonsin vill känna igen.
En av stallflickorna hörde mig i alla fall och kom och hämtade mig innan mina kompisar hunnit hem och hämtat någon. När jag kom hem till pappa så blev han rasande och han var så arg och skällde ut mig under tiden som han släpade mig till badkaret för att tvätta rent runt såret, mina morföräldrar var nämligen på besök och jag hade tjatat mig till att få gå och leka med mina kompisar istället för att vara hemma. Nu i efterhand förstår jag ju att han var mer rädd än arg, men så kändes det ju inte då. Jag fick åka in till sjukhuset och efter många, många timmars väntan fick jag till slut sy x antal stygn i mitt huvud.
Om den där träbalken inte hade varit där så hade jag fortsatt att ramla ner flera meter ner på ett betonggolv...
*På tal om den sortens lampor, kommer de att bytas ut till energisnåla glödlampor nu när de andra ska förbjudas? De ekovänliga tar ju en miljon år innan de uppkommer till ett starkt ljus, och det kommer ju att förstöra poängen med dem i serierna. Hoppas att serierna får någon slags dispens så att de får fortsätta med de omiljövänliga, blir ju inte alls samma sak med en ekolampa.
Kommentarer
Trackback