[Svordom.]
Varför ska humöret vara så lättpåverkat? Jag var på, jämförelsevis, ett ganska så bra humör. Visst, jag kände att jag kanske sände ut lite bitchiga vibbar - men när man spenderar halva dagen åt att stå i köer medan det står massa personal och bara stirrar, då är det tillåtet att bli sådan.
I alla fall, jag var på bra humör, och så på en sekund så försvann det helt. Den där mikronanosekunden det tog från dess att min ögon hamnade på människan till hjärnan registrerade vem det, förmodligen, var... Direkt tillbaka till det svarta hålet, och det utan att passera gå. Det gör mig arg.
Tur att jag inhandlade rökt makrill och rökta räkor till middag idag. Detta ska jag servera tillsammans med kokt potatis och egenhändigt gjord gräslökssås. Det är inte mycket i jämförelse med humöret, men åtminstone någonting.