Jag hade fel.

Genom fönstret till en av lägenheterna mittemot kunde jag se hur en ensam kille satt i soffan och kollade på TV, något som skänkte mig aningens frid. Ett bevis på att jag inte är den enda som är ensam.

När jag tio minuter senare går förbi fönstret igen så sitter det en tjej gränsle över hans knä...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback