annuendag

Sitter här och ler självbelåtet. Idag fick jag nämligen bevittna hur en pojke snubblade till i trappen. Inte vilken pojke som helst heller, utan en pojke som det var väldigt skönt att få se göra en sådan miss.

Jämnar ut ställningen lite, visserligen en extremt marginell förändring. Men definitivt en förändring i dynamiken som kommer muntra upp mig vid framtida möten.

Varje gång våra vägar korsas i framtiden så kommer jag nu att se hans blick framför mig så som den var precis efter att han snubblat till och höra hans mentala svordom över att det hände just precis då. Förhoppningsvis kommer även han att minnas det. Det skulle göra det hela så obeskrivligt mycket bättre!