På tal om "Ha!"-inlägget.
Funderade på om effekten av stökigheten påverkas av att man plockar i ordning innan själva sänghalmsdelen. Kom dock fram till att så är det såklart inte. Att man är stökig av sig är ett personlighetsdrag och det försvinner inte bara för att man plockar upp tröjan.
Tänkte även på hur det blir när man går från att vara jättestökig till att bara vara lite stökig - en personlighetsförändring jag har genomgått. Men efter att ha undersökt saken så vet jag att så är inte fallet.
Det är som med Ricki Lakes uttryck "Once a cheater, always a cheater!". Det vill säga: En gång stökig, alltid stökig!
Sedan kan man ju alltid säga som en jag känner sa efter att jag lärt mig den här kopplingen, och försökte sälja in mig själv inför framtiden:
Tänkte även på hur det blir när man går från att vara jättestökig till att bara vara lite stökig - en personlighetsförändring jag har genomgått. Men efter att ha undersökt saken så vet jag att så är inte fallet.
Det är som med Ricki Lakes uttryck "Once a cheater, always a cheater!". Det vill säga: En gång stökig, alltid stökig!
Sedan kan man ju alltid säga som en jag känner sa efter att jag lärt mig den här kopplingen, och försökte sälja in mig själv inför framtiden:
"Fast det får ju mig inte att stå ut med att bo med henne. Möjligen att hoppa i säng med henne."
Om det samma gäller pojkar vet jag faktiskt inte. Men allt annat här i världen är ju olika mellan flickor och pojkar så jag antar att det är så här också. Alltså: ju stökigare, desto sämre. Så det blir nog snarare sjunde avsatsen i helvetet?
Kommentarer
Trackback