Jag har en last.

Ja, det är sant. Även jag. Min last är ordet "ju". Ett ord jag missbrukar något så fruktansvärt mycket. Inte i "officiella" texter, såsom protokoll, PM, etc. såklart, men i alla vardagliga sammanhang. Det gör mig ont att göra det, men ofta så känner jag att jag inte kommer ifrån ordet, att det behövs för att leverera det jag vill ha sagt. Ibland är det bara för att jag inte orkar läsa igenom det jag skrivit och därmed inte upptäckt all onödig ansvändning av ordet.

Ordet "så" ligger för övrigt även det bra till i tävlingen om att vara mitt onödigaste ord, och därmed även min last.



För att helt byta ämne.
Bland det värsta jag vet att läsa är ursäkter för att man inte har skrivit någonting, och jag har haft som löfte att aldrig själv ursäkta min inläggsfrekvens. Det tänker jag inte göra nu heller, men jag tänker däremot ge ett offentligt svar på tal till alla som gnäller om att jag inte skrivit i takt med mitt vanliga tempo den senaste tiden.

Jag har helt enkelt inte någonting att skriva om just nu. Allt annat tar för mycket av min person för att jag ska orka låta min hjärna löpa fritt. Det är just den fria hjärnlöpningen som producerar inlägg. Utan fri hjärnlöpning, inga inlägg.
And that's all I have to say about that.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback