Helt normalt!

Jag förstår verkligen inte hur det kommer sig att det är så oaccepterat att vara på dåligt humör. Man ska alltid vara tipp topp, och vilken normal människa utan lyckopiller klarar av det egentligen?

Jag har varit på extremt dåligt humör idag, och även delar av gårdagen om jag inte missminner mig helt. Men det kan ju inte folk acceptera. Istället så får man direkt klassikern slängd i ansiktet av var och en man träffar: "Är det på grund av mig? Har jag gjort något?".

Hur osäker är man inte på sig själv då? För att inte tala om egocentriskt. För när man ställer den frågan så tror ju personen som frågat det på allvar att han eller hon är så viktig att hela ens humör beror på enbart på dem. Som om världen kretsade kring deras handlingar.

Det är verkligen bland de mer irriterande sakerna här i livet. Att det inte är okej att vara på dåligt humör ibland utan att något ska vara fel. För man kan ju inte känna sig osocial utan anledning. Nej, allra minst så ska man ju ha blivit av med en kär vän eller så har killen/tjejen från förra fredagen inte hört av sig efter natten man spenderade tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback