Äntligen vinter.
Idag när jag kom ut var det alldeles iskallt och allt glittrade. Jag älskar verkligen när det är så ute, varenda fiber i hela mig vaknar till liv och skuttar omkring. Och nu vill jag egentligen inte på något sätt dra paralleller mellan mig själv och en kossa; men jag skulle väl kunna analogisera som så att den här årstiden är för mig vad våren är för korna.
Det enda problemet är att jag blir kär. Så fruktansvärt kär. Men jag har ingen att vara kär i. Och jag har definitivt ingen som är kär i mig. Och när det är så som det varit idag så är det lite jobbigt. Ibland brukar jag önska att jag skulle få ett dygn, ett endaste litet dygn när någon var kär i mig och jag var kär tillbaka - bara för att få veta.
Nu råkar jag tyvärr vara en väldigt realistisk människa och jag förstår ju att om jag fick det där dygnet så skulle det vara avskyvärt när det var över.
Nu är jag ju dock även människa, och därför kan jag ändå inte låta bli att ibland, speciellt dagar som denna, önska att jag kunde få det där dygnet. Bara ett endaste litet dygn.
Det enda problemet är att jag blir kär. Så fruktansvärt kär. Men jag har ingen att vara kär i. Och jag har definitivt ingen som är kär i mig. Och när det är så som det varit idag så är det lite jobbigt. Ibland brukar jag önska att jag skulle få ett dygn, ett endaste litet dygn när någon var kär i mig och jag var kär tillbaka - bara för att få veta.
Nu råkar jag tyvärr vara en väldigt realistisk människa och jag förstår ju att om jag fick det där dygnet så skulle det vara avskyvärt när det var över.
Nu är jag ju dock även människa, och därför kan jag ändå inte låta bli att ibland, speciellt dagar som denna, önska att jag kunde få det där dygnet. Bara ett endaste litet dygn.
Kommentarer
Trackback