annuendag

Ni vet den där känslan när man vet att man har glömt något väldigt viktigt. Något man verkligen var tvungen att göra. Den känslan hade jag under den senare delen av veckan. Igår när jag pratade med pappa kom jag på vad det var.

Pappa: Har du lyssnat på mig på radion?

Några dagar tidigare hade han skickat en länk med hans radioframträdande, och faktumet att jag har inte haft tid att hinna med allt jag borde gjort ledde till att jag tänkte att jag skulle göra det vid det berömda sen-tillfället. Och sedan glömde jag bort det.

Om jag fick dåligt samvete till pappas lite besvikna tonfall? Ja, det fick jag.