Likgiltighet.

Han: Vad gör du [censur]?
Jag: Är bitter.

Och det är jag. Jag är så fruktansvärt bitter ikväll att det inte finns ord som kan beskriva det. Ska det vara så här? Man går upp i ottan, går på föreläsning, håller på med grupparbete, läser i HumSam, kommer hem på kvällen, får nyinköpta mattan och favorit hemmalinnet förstörda av matoljepotatisar, man mår psykikt dåligt över att man inte lyckats få tillräckligt mycket pluggning gjort under dagen trots att man suttit i nio timmar, ryggen och nacken gör så ont att man nästan vill skrika, man vet att man borde gå och lägga sig tidigt fast man inte kan somna då och att man drömmer mardrömmar när man väl somnar, etc., etc., etc.

Jag är inget mer än ett likgiligt skal, ska det vara så här? Ska det inte finnas något som är roligt? Ska allting vara apa precis hela tiden? Fast å andra sidan bryr jag mig ju inte längre. Jag är bara likgiltig och bitter. På en och samma gång, hur nu det går till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback