annuendag

Jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig. En mening som många använder, men få faktiskt menar. Jag menar det. Man kan inte vara ung och inte dricka alkohol utan att tro på sig själv och inte på andras tyckanden och tänkanden.

Det finns så klart både för- och nackdelar med den här typen av självständighet. Nackdelarnas nackdel är att den som sätter gränser för en, är man själv. Ifall jag tvekar angående någonting så är det mig själv jag måste resonera med. Som med den här ryggsäcken till exempel.

Jag köpte den förra veckan och jag gillar den. Något mer praktiskt än en ryggsäck finns förmodligen inte när man ska släpa runt på saker. Men jag gillar inte ryggsäckar. Jag har inget emot människor som använder dem, faktum är att jag beundrar sådana människor som fritt kan använda dem, men jag har svårt att se mig själv med ryggsäck.

Att slänga på den när jag åker och handlar eller när jag är iväg till HumSam med lagbok och ett halvt bibliotek är inget problem. Problemet är i morgon. I morgon så ska jag först på föreläsning, och sedan till HumSam. Och jag vet inte om jag klarar av att ha ryggsäcken då. Jag vill men samtidigt så är det en väldigt stor del av mig som skriker nej.

Att det här låter sjukt förstår jag förstås, speciellt för någon som inte är som jag när det kommer till åsikter. Men för mig är det ett problem som jag måste lösa tills i morgon. Och även om det är hemskt att vara sin egna stoppkloss, så föredrar jag att ha mig som det istället för någon annan.