Avskyr att resa.

Jag överlevde hemresan. Nästan helt och hållet, men att se pendeln åka iväg samtidigt som man går över järnvägsspåren för att komma till rätt perrong, det gjorde lite ont i hjärtat. Men hej, en timme på Norrköpings resecentrum var ju mysigt. Speciellt alkisen som gick och letade pant i soptunnorna.

Sedan fick jag även prova på att vara stalker. Var en kille i vänthallen när jag kom in till flygplatsen i Visby. Samma kille väntade sedan på bussen när jag kom till busshållsplatsen utanför Norrköpings flygplats. Här frågade han mig om jag visste om bussen gick till tågstationen, vilket den inte gör - man måste byta till spårvagn. Och vem klev på spårvagnen precis innan Therese? Och vem gick till Linköpingsperrongen före samma Therese? Det blev aningens krystat där mot slutet eftersom att jag har en tendens att bli lite stissig av resande och därför inte nämnde att jag också skulle till tågstationen när jag beskrev för honom hur man tar sig dit.

Den tunga väskan med nästan bara skolsaker, bland annat en lagbok, i kombination med datorväskan var ju även det en hit. För att inte tala om solen och den fantastiska värmen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback