annuendag

Jag tycker jättesynd om alla svenskar som i morgon sätter sig ner för att titta på det hypade programet True Blood och förväntar sig Alexander Skarsgård. Missförstå mig inte. Programmet ska hypas för det är bra. Inte fantastiskt, men definitivt sevärt. Även om det går lite upp och ner ibland med braigheten.

Min poäng är i alla fall att det är ganska så vanskligt att använda just Skarsgård som dragplåster. Det är nämligen på väldigt få ställen som man kan läsa sanningen om Skarsgårds roll, nämligen att hans karaktär först får en egentlig plats i serien under säsong två. I första säsongen skymtar han bara förbi lite då och då.

Jag förstår att man i Sverige trycker på att Skarsgård är med i serien, och jag tycker att det är rätt i sig. Men samtidigt borde man på fler ställen ha reserverat sig för att han inte är med så mycket i första - eftersom att risken är att folk tröttnar annars, om Skarsgård är huvudanledningen till att de väljer att titta.

Fast å andra sidan så lär de ju fastna för serien i alla fall och fortsätta. Men ändå. Falsk marknadsföring och allt det där.

När vi nu ändå är inne på Skarsgård:
Säsong ett, långt hår = Blä. Säsong två, kort hår = Mums!

Så fruktansvärt skönt att få det skrivet, jag har längtat ihjäl mig efter ett tillfälle att få skriva det. Han är så snygg i andra säsongen. Eller inte han, Eric är. Sjukt het. Inte på bild, men när man ser honom och hör hans röst... Mums.

Pickford, häromdagen: Nej! Snälla! Få inte en crush på Alexander Skarsgård tio år för sent!