Precis som en bal på slottet.
Igår var en fantastisk kväll, verkligen underbar. Det hela började med att jag letade reda på mina cykellysen och insåg att de hade gått sönder. Detta ledde till att jag fick ringa till Pickford och be henne låna ut lysen till mig. Vilket hon gjorde.
Sedan gick jag ner till min cykel. När jag kliver ut genom dörren inser jag att det regnar, väldigt mycket. Går i alla fall och låser upp cykeln och rullar ut den ur stället. Märker att det känns lite konstigt, lite annorlunda. Tittar ner på mitt bakdäck och inser efter att ha kisat lite i mörkret att ja, det är punkteringsoskulden som har tagits. Detta ledde till att jag ringde till Pickford och berättade den goda nyheten, och att planerna ändrades till gång.
Eftersom att jag är galet mörkrädd så var detta inte ett underhållande alternativ eftersom att det betydde att jag skulle behöva gå hem ensam mitt i natten, så jag bestämde mig för att skaffa mig lite inbillat mod och gick upp och kikade in genom min grannes öppna dörr. Jag känner inte honom, vi har varit på ett möte tillsammans och så sent som igår kväll kunde jag inte komma ihåg vad jag hette inför ett rum med fyrtiotvå personer, men jag kände att jag var tvungen. Jag frågade om jag möjligtvis kunde få låna hans cykel. Och det hade jag gärna fått, om han hade vetat vart hans nyckel var. Istället så vände han sig till sin kompis, tillika en av mina andra grannar, och undrade om jag kunde ta hennes. Vilket jag kunde, tack för det för övrigt. Detta ledde till att jag fick ringa till Pickford och dra tillbaka gångbestämelsen och berätta att jag hade ordnat fram en cykel.
Så allt som krävdes för att jag skulle få se en dålig film var total förnedring. Det är precis så man ska gå igenom livet.
På tal om filmen så är det för övrigt väldigt trevligt att veta att man har beskådat samma snopp som ens föreläsare har lagt sina ögon på.
Sedan gick jag ner till min cykel. När jag kliver ut genom dörren inser jag att det regnar, väldigt mycket. Går i alla fall och låser upp cykeln och rullar ut den ur stället. Märker att det känns lite konstigt, lite annorlunda. Tittar ner på mitt bakdäck och inser efter att ha kisat lite i mörkret att ja, det är punkteringsoskulden som har tagits. Detta ledde till att jag ringde till Pickford och berättade den goda nyheten, och att planerna ändrades till gång.
Eftersom att jag är galet mörkrädd så var detta inte ett underhållande alternativ eftersom att det betydde att jag skulle behöva gå hem ensam mitt i natten, så jag bestämde mig för att skaffa mig lite inbillat mod och gick upp och kikade in genom min grannes öppna dörr. Jag känner inte honom, vi har varit på ett möte tillsammans och så sent som igår kväll kunde jag inte komma ihåg vad jag hette inför ett rum med fyrtiotvå personer, men jag kände att jag var tvungen. Jag frågade om jag möjligtvis kunde få låna hans cykel. Och det hade jag gärna fått, om han hade vetat vart hans nyckel var. Istället så vände han sig till sin kompis, tillika en av mina andra grannar, och undrade om jag kunde ta hennes. Vilket jag kunde, tack för det för övrigt. Detta ledde till att jag fick ringa till Pickford och dra tillbaka gångbestämelsen och berätta att jag hade ordnat fram en cykel.
Så allt som krävdes för att jag skulle få se en dålig film var total förnedring. Det är precis så man ska gå igenom livet.
På tal om filmen så är det för övrigt väldigt trevligt att veta att man har beskådat samma snopp som ens föreläsare har lagt sina ögon på.
Kommentarer
Trackback